Rättighetsförklaringen

Året var 1789. Den amerikanska konstitutionen, som nyligen hade passerat kongressen och ratificerats av en majoritet av staterna, inrättade den amerikanska regeringen som den finns idag. Men ett antal tänkare av tiden, inklusive Thomas Jefferson, var oroliga för att konstitutionen innehöll få uttryckliga garantier för personlig frihet av det slag som hade dykt upp i statliga konstitutioner. Jefferson, som bodde utomlands i Paris då USA: s ambassadör i Frankrike, skrev till sin protege James Madison och bad honom föreslå en rättsakt av något slag till kongressen. Madison instämde. Efter att ha reviderat Madisons utkast godkände kongressen en rättighetsförklaring och tio ändringar av den amerikanska konstitutionen blev lag.

Rättighetsförklaringen var främst ett symboliskt dokument tills den amerikanska högsta domstolen fastställde sin befogenhet att slå ned okonstitutionell lagstiftning i Marbury v. Madison (1803), ger det tänder. Den gällde dock fortfarande endast för den federala lagstiftningen, tills den fjortonde ändringen (1866) utvidgade sin makt till att inkludera statlig lagstiftning.

Det är omöjligt att förstå medborgerliga friheter i USA utan att förstå Bill of Rights. Dess text begränsar både federala och statliga makter och skyddar individuella rättigheter från regeringens förtryck genom intervention av federala domstolar.

Rättighetsförslaget består av tio separata ändringsförslag som handlar om frågor som rör allt från fria yttranden och orättvisa sökningar till religionsfrihet och grym och ovanlig straff.

Text av rättsakten

Det första ändringsförslaget
Kongressen får inte göra någon lag som respekterar en etablering av religion eller förbjuder fri utövande av denna; eller förkorta yttrandefriheten, pressens eller folkrätten på fredligt sätt att samla och begära regeringen för en rättelse av klagomål.

Det andra ändringsförslaget
En välreglerad milis, som är nödvändig för en fristats säkerhet, människors rätt att hålla och bära vapen, får inte kränkas.

Det tredje ändringsförslaget
Ingen soldat får i fredstid vara kvar i något hus, utan ägarens samtycke eller i krigstid, men på ett sätt som föreskrivs i lag.

Det fjärde ändringsförslaget
Folkets rätt att vara säkra i sina personer, hus, papper och effekter, mot orimliga sökningar och beslag, får inte kränkas, och inga teckningsoptioner ska utfärda, men av sannolikt skäl, med stöd av ed eller bekräftelse, och särskilt beskrivande platsen som ska sökas och personer eller saker som ska beslagas.

Det femte ändringsförslaget
Ingen person ska hållas för att svara för ett huvudstad, eller på annat sätt ökänt brott, såvida inte på en framställning eller åtal mot en storslagen jury, utom i fall som uppstår i land- eller sjöfartsstyrkorna eller i milisen, när de är i tjänst i tid av krig eller allmän fara; inte heller ska någon person utsättas för samma brott två gånger i livet eller i livet. inte heller ska tvingas i något straffrättsligt mål att vittna mot sig själv och inte heller berövas liv, frihet eller egendom utan laglig process. ej heller ska privat egendom tas till allmän användning utan bara ersättning.

Det sjätte ändringsförslaget
I alla straffrättsliga åtal ska den anklagade åtnjuta rätten till en snabb och offentlig rättegång, av en opartisk jury i staten och distriktet där brottet ska ha begåtts, vilket distrikt som tidigare har fastställts i lag och att informeras om anklagans art och orsak; att konfronteras med vittnen mot honom; att ha obligatorisk process för att få vittnen till hans fördel och att få hjälp av advokater för sitt försvar.

Det sjunde ändringsförslaget
I rättegångar enligt gemenskapsrätten, där kontroversvärdet ska överstiga tjugo dollar, ska rätten till rättegång av jury bevaras, och inget faktum som prövas av en jury ska på annat sätt granskas vid någon domstol i USA än enligt reglerna i den gemensamma lagen.

Det åttonde ändringsförslaget
Överdriven borgen ska inte krävas, och inga överdrivna böter åläggas eller grymma och ovanliga påföljder.

Det nionde ändringsförslaget
Uppräkningen i konstitutionen, av vissa rättigheter, får inte tolkas för att förneka eller minska andra som bevaras av folket.

Det tionde ändringsförslaget
De befogenheter som inte har delegerats till Förenta staterna genom konstitutionen och inte heller är förbjudna av dem till staterna är reserverade till staterna respektive till folket.