Det finns fyra franska accenter för vokaler och en accent för en konsonant. Att förstå var och en av dessa accenter är avgörande eftersom de faktiskt ändrar uttalet för bokstäverna som de modifierar och skapar väsentligen helt andra bokstäver för det franska språket.
De accent aigu ' (akut accent) kan bara vara på en E. I början av ett ord indikerar det ofta att en S brukade följa den vokalen, t.ex.., étudiant (studerande).
De accentgrav ' (grav accent) finns på en EN, E, eller U. På EN och U, det tjänar vanligtvis till att skilja mellan ord som annars skulle vara homografier; t.ex., ou (eller) vs où (var).
De accentcirkonflex ˆ (circumflex) kan vara på en EN, E, jag, O, eller U. Circumflex indikerar vanligtvis att en S som används för att följa den vokalen, t.ex.., forêt (skog). Det tjänar också till att skilja mellan homografier; t.ex., du (sammandragning av de + le) vs dU (parti av devoir).
De accent tréma ¨ (dieresis eller umlaut) kan vara på en E, jag, eller U. Det används när två vokaler ligger intill varandra och båda måste uttalas, t.ex.., naiv, Saül.
De cédille ¸ (cedilla) finns bara på brevet C. Det ändrar ett hårt C-ljud (som K) till ett mjukt C-ljud (som S), t.ex.., garçon. Cedillaen är aldrig placerad framför E eller I, eftersom C alltid låter som en S framför dessa vokaler.
Det är viktigt att sätta accenter på sina rätta platser; en felaktig eller saknad accent är ett stavfel precis som en felaktig eller saknad bokstav skulle vara. Det enda undantaget från detta är stora bokstäver, som ofta lämnas obekräftade.