Delstream-filmens huvudsakliga framgång kan vara bra för spanskspråkiga biografer

Denna artikel publicerades ursprungligen i februari 2007.

För oss som lär oss spanska eller tycker om att använda det som andraspråk, finns det kanske inget enklare och roligare sätt att bekanta sig med varianterna av talade spanska än att göra biografen till ett "klassrum". Spanien, Mexiko och Argentina har alla aktiva filmindustrier och filmning sker ibland även i andra länder i Latinamerika. Och när du får en chans att se deras filmer kan du uppleva spanska som det talas i verkliga livet.

Tyvärr inträffar dessa chanser inte så ofta i USA och många andra engelsktalande områden, särskilt om du inte bor i en storstad som har minst en konsthusteater. Typiska förorts- och landsbygdsbiografer spelar sällan, om inte alls, spanskspråkiga filmer.

Men kan en förändring komma? För första gången på ett och ett halvt decennium har en spanskspråkig film brutit ut från filmgetto av konsthusets aficionados och modersmål. I början av februari 2007, El laberinto del fauno, även känt som "Pan's Labyrinth", passerade 21,7 miljoner dollar som amerikanska kassakvitton, vilket gör den till den mest framgångsrika spanskspråkiga filmen genom tiderna i USA. Skivan hölls tidigare av Como agua por choklad ("Som vatten för choklad"), en mexikansk romantisk dramaperiod.

Det säger inte exakt Laberinto i blockbuster territorium, men det sätter det i den övre stratosfären för främmande språkfilmer, uteslutte Mel Gibson-produktioner. Laberinto var i topp 10 på kassan i tre helger innan han bröt rekordet, och i bred utgivning visades det på mer än 1 000 skärmar över hela landet.

LaberintoFramgången kan tillskrivas flera faktorer:

• Till skillnad från många spansk-språkliga konsthus, till exempel de flesta av Spaniens Pedro Almodóvar, Laberinto har en tillgänglig historielinje. Det finns ingen invecklad intrig, ingen nödvändig att förstå djup symbolik, inga kulturella referenser för att förvirra den utländska betraktaren. Även om du går till filmen utan att veta vem Franco var, förstår du motiven för soldaterna i den här filmen.
• Till skillnad från vissa art-house spanska filmer vars sexuella innehåll är så starkt att de får en NC-17-klassning (endast för vuxna i USA) och kommer därför inte att visas av många vanliga teatrar, Laberinto har ingen. Även om våldet är extremt starkt, är det mindre en hinder för utbredd visning av en film än uttryckligt kön.
• Flera utländska filmer i kampsport har dragit stora publik under de senaste åren, och användningen av undertexter verkade inte skada Gibsons framgång som filmregissör. Kanske blir amerikanska publik mer accepterande av idéerna om undertexter.
• Den här filmen är rik på visuals, inte dialog. Så det krävs mindre undertextsläsning än i många andra utländska filmer, och mycket lite går förlorat i översättningen.
• Även om de inte är hushållsnamn, var filmens regissör, ​​Guillermo del Toro, och en av stjärnorna, Doug Jones, redan kända för amerikanska publik för 2004: s "Hellboy" och andra filmer.
• Laberinto hade stöd av Picturehouse, en stor filmstudio.
• Filmen fick sex Oscar-nominationer, ett faktum som spelades upp i reklam.
• För bättre eller sämre marknadsfördes den här filmen medan han spelade det faktum att det är främmande språk. Enligt berättelser i olika diskussionsgrupper på Internet kom många människor till teatern utan att veta att de skulle se något på spanska.

Så optimistiskt som allt som kan låta när det gäller att se ett bättre urval av spanskspråkiga filmer på din lokala teater, åtminstone tre faktorer fungerar i motsatt riktning:

• Almodovars volver hade många av samma saker att göra för det som gjorde Laberinto: Det sägs vara den mest tillgängliga av Almodóvars filmer, den hade stor studiostöd, och en av stjärnorna, Penélope Cruz, har en stark crossover-överklagande. Ändå kämpade filmen för att få över 10 miljoner dollar i boxen, ungefär maximalt för en topp art-house-film, och har ännu inte nått mycket av mainstream-publiken trots Cruz's Oscar-nominering som bästa skådespelerska.
• Engelska är fortfarande det dominerande språket i filmbranschen, även i områden där spanska och andra språk talas, så det finns lite incitament att lägga mycket pengar i en spanskspråkig film. För inte så länge sedan besökte jag ett multiplex i Guayaquil, Ecuador, och alla filmer som sparats var på engelska. Och det enda undantaget var María llena eres de gracia, en amerikansk produktion.
• Trots att cirka 30 miljoner amerikanska invånare talar spanska hemma har den marknaden ännu inte utnyttjats specifikt på ett stort sätt av de stora filmstudiorna. I många amerikanska samhällen med en stor spansktalande befolkning är det lättare att hitta (särskilt i videobutiker) billigt producerade mexikanska filmer än kvalitetsproduktioner som kan tilltala en bredare engelsktalande publik.

Så vad kommer 2007 att ge? Vid detta skrivande finns det inga spanskspråkiga blockbuster i horisonten. Det är dock inte förvånande; specialfilmer som har den bästa chansen att plocka upp en mainstream-publik tenderar att släppas i USA sent på året, liksom El laberinto del fauno och volver, delvis så att de kan hämta surr från de olika filmpriserna. Den goda nyheten är att framgången med del Toros film visar att rätt spanskspråkiga film kan hitta en publik, även i U.S.A..

För mitt tag El laberinto del fauno som en film och några språkliga anteckningar om filmen, se följande sida.

Guillermo del Toros fantasifullt El laberinto del fauno har blivit den mest populära spanskspråkiga filmen någonsin att visa i USA. Och det är inte så underligt: ​​Filmen, som marknadsförs i USA som "Pan's Labyrinth", är en visuellt fantastisk, extremt välgjord saga som skickligt blandar två olika genrer, är både en krigsfilm och en barnfantasi.

Det är också besvikande otillfredsställande.

Medan filmens marknadsföring har betonat fantasyaspekten, är detta ingen barnfilm. Våldet i filmen är brutalt, ännu mer intensivt än för Schindlers lista, och filmens skurk, den sadistiska Capitán Vidal, spelad av Sergi López, kommer så nära den onda inkarnationen som möjligt.

Historien ses mest genom ögonen på kaptenens styvdotter, Ofelia, övertygande porträtt av 12-åriga Ivana Baquero. Ofelia flyttar med sin sena gravida mamma till norra Spanien, där Vidal är ansvarig för soldater som försvarar Franco-regimen från välorganiserade vänsteruppror. Medan Vidal ibland dödar för att döda och hyckler sig själv medan landsmän svälter, hittar Ofelia sin flykt i en värld där hon ses som en potentiell prinsessa - om hon bara kan utföra tre uppgifter. Hennes guide i världen, som hon kommer in genom en labyrint nära sitt nya hem, är en faun som spelas av Doug Jones - den enda icke-spansktalande skådespelaren i filmen (hans ord döptes sömlöst in).

Flickans fantastiska värld är skrämmande och lugnande samtidigt, precis som du kan förvänta dig för mardrömmarna hos en 12-åring. Det är otroligt detaljerat, och den visuella högtiden den ger belies filmen rapporterade budget $ 15 miljoner (USA), lite enligt Hollywood standarder men en stor investering i Spanien.

De flesta av filmens handlingar äger rum i den historiska världen, där kaptenen måste kämpa med förräderi från sin inre cirkel samt en envis vänsteruppror. Vidal visar inga fiender, och filmen blir ibland besvärlig att titta på för alla som inte har blivit okänsliga för tortyr, krigsskador, nära operation och godtyckligt dödande. Och i en sidoplott som väcker uppmärksamhet till sagans aspekter av den övergripande berättelsen, väntar Vidal från Ofelias mor födelsen av en son, till vilken han hoppas kunna vidarebefordra sin patetiska arv.

Kombinationen av de två filmgenrerna kommer över som en mindre delad personlighet än vad som kan förväntas. Del Toro binder berättelserna främst genom Ofelias karaktär, och båda världarna är fyllda med fara och en fullständig brist på komisk lättnad. Även om det inte riktigt är en skräckfilm, blir den lika skrämmande och spännande som den bästa av dem.

I teknisk mening, Del Toro El laberinto del fauno är filmskapande på sitt bästa. Vissa kritiker har faktiskt kallat den nr 1-filmen från 2006, och den fick sex välförtjänta Oscar-nomineringar.

Men det är dock en besvikelse: Laberinto saknar en moralisk synvinkel. Flera av huvudpersonerna visar otroligt mod, men i vilket syfte? Är allt det här för att kriga, eller för en ung flickas drömmar? Om Laberinto har något uttalande att göra, det är så här: Oavsett betydelse du finner i livet spelar slutligen ingen roll. Laberinto erbjuder en fantastisk resa som säkert kommer att bli en filmklassiker, men det är en resa till ingenstans.

Helhetsbetyg: 3,5 av 5 stjärnor.

Språkliga anteckningar: Filmen är helt och hållet på spanska. Som visas i USA visas de engelska undertexterna ofta före det talade ordet, vilket gör det lättare att förstå det allmänt raka spanska.

För dem som är bekanta med latinamerikanska spanska men inte den i Spanien, kommer du att märka två huvudskillnader, men ingen av båda bör visa sig vara en stor distraktion: För det första är det vanligt i den här filmen att höra användningen av vosotros (den andra personens välkända pluralpronomen) och tillhörande verbkonjugationer där du kan förvänta dig att höra ustedes i de flesta av Latinamerika. För det andra är den huvudsakliga skillnaden i uttal att i Castilianska z och den c (innan e eller jag) uttalas mycket som "th" i "tunn". Även om skillnaden är distinkt kommer du förmodligen inte att märka skillnaderna så mycket som du tror att du kanske.

Eftersom den här filmen spelades under andra världskriget, hör du ingen av de anglisismer och ungdomliga lingo som har genomsyrat modern spanska. Faktum är att mycket av det spanska i denna film är inte så mycket annorlunda än vad du kan hitta i en bra spanska lärobok för tredje året..

Rådgivande innehåll: El laberinto del fauno är inte lämpligt för barn. Det innehåller många scener med brutalt våld i krigstiden och något mindre intensivt våld (inklusive halshugning) i fantasivärlden. Det finns många farliga och annars skrämmande scener. Det finns något vulgärt språk, men det är inte genomgripande. Det finns inget nakenhet eller sexuellt innehåll.

Din åsikt: Besök forumet eller kommentera vår blogg för att dela dina tankar om filmen eller den här recensionen.