Den pelagiska zonen är havsområdet utanför kustområdena. Detta kallas också det öppna havet. Det öppna havet ligger utöver kontinentalsockeln. Det är där du hittar några av de största arter i havet.
Havsbotten (bottenzon) ingår inte i den pelagiska zonen.
Ordet pelagisk kommer från det grekiska ordet pelagos som betyder "hav" eller "hög hav".
Den pelagiska zonen separeras i flera underzoner beroende på vattendjup:
Inom dessa olika zoner kan det finnas en dramatisk skillnad i tillgängligt ljus, vattentryck och vilka arter du hittar där.
Tusentals arter av alla former och storlekar lever i den pelagiska zonen. Du hittar djur som reser långa sträckor och några som driver med strömmarna. Det finns ett brett spektrum av arter här eftersom denna zon omfattar allt hav som inte är varken i ett kustområde eller havsbotten. Den pelagiska zonen omfattar således den största volymen havsvatten i någon marin livsmiljö.
Livet i denna zon sträcker sig från liten plankton till de största valarna.
Organismer inkluderar fytoplankton, som ger syre för oss här på jorden och mat för många djur. Zooplankton som copepoder finns där och är också en viktig del av den oceaniska matväven.
Exempel på ryggradslösa djur som lever i den pelagiska zonen inkluderar maneter, bläckfisk, krill och bläckfisk.
Många stora ryggradsdjur från havet lever eller migrerar genom den pelagiska zonen. Dessa inkluderar valar, havssköldpaddor och stora fiskar som havssolfisk (som visas på bilden), blåfenad tonfisk, svärdfisk och hajar.
Medan de inte lever i vattnet, sjöfåglar som bensiner, skjuvvatten och kärnor kan ofta hittas ovan, på och dyka under vattnet på jakt efter rov.
Detta kan vara en utmanande miljö där arter påverkas av våg- och vindaktivitet, tryck, vattentemperatur och byte tillgänglighet. Eftersom den pelagiska zonen täcker ett stort område kan rov spridas över ett visst avstånd, vilket innebär att djur måste resa långt för att hitta det och kanske inte matar så ofta som ett djur i ett korallrev eller tidvattenbassängens livsmiljö, där rovet är tätare.
Vissa djur från pelagiska zoner (t.ex. pelagiska sjöfåglar, valar, havssköldpaddor) reser tusentals mil mellan avels- och utfodringsområden. På vägen möter de förändringar i vattentemperaturer, rovtyper och mänskliga aktiviteter som sjöfart, fiske och utforskning.