The Short Run and the Long Run in Economics

Inom ekonomi är det oerhört viktigt att förstå skillnaden mellan kort och lång sikt. Som det visar sig beror definitionen av dessa termer på om de används i ett mikroekonomiskt eller makroekonomiskt sammanhang. Det finns till och med olika sätt att tänka på den mikroekonomiska skillnaden mellan kort och lång sikt.

Produktionsbeslut

Det långa loppet definieras som den tidshorisont som krävs för att en producent ska ha flexibilitet över alla relevanta produktionsbeslut. De flesta företag fattar beslut inte bara om hur många arbetare som ska anställas vid en viss tidpunkt (dvs. mängden arbetskraft) utan också om vilken omfattning av en verksamhet (dvs. storleken på fabriken, kontor etc.) som ska sammansättas och vilken produktion processer att använda. Därför definieras den långa loppet som den tidshorisont som är nödvändig inte bara för att ändra antalet arbetare utan också för att skala fabrikens storlek upp eller ner och ändra produktionsprocesser efter önskemål.

Däremot definierar ekonomer ofta kort sikt som den tidshorisont för vilken en verksamhets omfattning är fast och det enda tillgängliga affärsbeslutet är antalet arbetare att anställa. (Tekniskt sett kan den korta loppet också representera en situation där mängden arbetskraft är fast och kapitalbeloppet är varierande, men det är ganska ovanligt.) Logiken är att även om man tar olika arbetslagar som en given, är det vanligtvis lättare att anställa och skjuta arbetare än det är att väsentligt ändra en stor produktionsprocess eller flytta till en ny fabrik eller kontor. (En orsak till detta har troligtvis att göra med långsiktiga hyreskontrakt och sådant.) Som sådan kan kortvaran och långsiktigheten med avseende på produktionsbeslut sammanfattas enligt följande: 

• Kort sikt: Kvantiteten av arbetskraft är varierande men mängden kapital och produktionsprocesser är fixerade (dvs tas som en given).
• Lång sikt: Kvantitet arbetskraft, kapitalmängd och produktionsprocesser är alla variabla (dvs förändras).

Mätning av kostnader

Det långa loppet definieras ibland som den tidshorisont som det inte finns några sänkta fasta kostnader på. I allmänhet är fasta kostnader de som inte ändras när produktionskvantiteten förändras. Dessutom är sänkta kostnader de som inte kan återvinnas efter att de har betalats. Ett hyresavtal på ett företags huvudkontor, till exempel, skulle vara en försänkt kostnad om företaget måste teckna ett hyresavtal för kontorslokalerna. Det skulle dessutom vara en fast kostnad eftersom det inte är som om företaget kommer att behöva någon inkrementell extra enhet för huvudkontor för varje ytterligare produktionsenhet som den producerar efter att storleken på operationen har beslutats.

Uppenbarligen skulle företaget behöva ett större huvudkontor om det beslutade att göra en betydande utvidgning, men detta scenario hänvisar till det långsiktiga beslutet att välja en produktionsskala. Det finns inga verkliga fasta kostnader på lång sikt eftersom företaget är fritt att välja den omfattning som bestämmer nivån på vilken kostnaderna är fasta. Dessutom finns det inga sänkta kostnader i det långa loppet, eftersom företaget har möjlighet att inte göra affärer alls och med en kostnad på noll.

Sammanfattningsvis kan kort sikt och lång sikt i fråga om kostnader sammanfattas enligt följande: 

• Kort sikt: Fasta kostnader har redan betalats och kan inte återvinnas (dvs "sänkt").
• Lång sikt: Fasta kostnader har ännu inte beslutats och betalats och är därför inte riktigt "fasta".

De två definitionerna av kort och lång sikt är egentligen bara två sätt att säga samma sak eftersom ett företag inte har några fasta kostnader förrän det väljer en mängd kapital (dvs. produktionsskala) och en produktionsprocess.

Marknadsinträde och utgång

Ekonomer skiljer mellan kort och lång sikt med avseende på marknadsdynamik enligt följande:

• Kort sikt: Antalet företag i en bransch är fast (även om företag kan "stänga av" och producera en mängd noll).
• Lång sikt: Antalet företag i en bransch är varierande eftersom företag kan komma in och lämna marknaden.

Mikroekonomiska konsekvenser

Skillnaden mellan kort och lång sikt har ett antal konsekvenser för skillnader i marknadsbeteende, som kan sammanfattas enligt följande:

The Short Run:

• Företag kommer att producera om marknadspriset åtminstone täcker rörliga kostnader, eftersom fasta kostnader redan har betalats och som sådana inte går in i beslutsprocessen.
• Företags vinster kan vara positiva, negativa eller noll.

The Long Run:

• Företag kommer att komma in på en marknad om marknadspriset är tillräckligt högt för att resultera i positiv vinst.
• Företag kommer att lämna en marknad om marknadspriset är tillräckligt lågt för att resultera i negativ vinst.
• Om alla företag har samma kostnader kommer företagets vinst att vara noll på lång sikt på en konkurrenskraftig marknad. (De företag som har lägre kostnader kan upprätthålla en positiv vinst även på lång sikt.)

Makroekonomiska konsekvenser

Inom makroekonomi definieras kort sikt generellt som den tidshorisont under vilken lönerna och priserna för andra insatsvaror till produktionen är "klibbiga" eller oflexibla, och det långa loppet definieras som den tidsperiod under vilken dessa inputpriser har tid att justera. Resonemanget är att produktionspriserna (dvs priserna på produkter som säljs till konsumenterna) är mer flexibla än inputpriserna (dvs priserna på material som används för att göra fler produkter) eftersom de senare är mer begränsade av långsiktiga kontrakt och sociala faktorer och sådana. I synnerhet anses lönerna vara särskilt klibbiga i nedåtgående riktning eftersom arbetstagare tenderar att bli upprörda när en arbetsgivare försöker minska ersättningen, även när ekonomin totalt sett upplever en nedgång.

Skillnaden mellan kort och lång sikt inom makroekonomi är viktig eftersom många makroekonomiska modeller drar slutsatsen att verktygen för penning- och finanspolitiken har verkliga effekter på ekonomin (dvs. påverkar produktion och sysselsättning) endast på kort sikt och på lång sikt kör, påverkar endast nominella variabler som priser och nominella räntor och har ingen effekt på verkliga ekonomiska kvantiteter.