Proteiner är biologiska polymerer konstruerade av aminosyror sammanfogade för att bilda peptider. Dessa peptidsubenheter kan binda till andra peptider för att bilda mer komplexa strukturer. Flera typer av kemiska bindningar håller proteiner ihop och binder dem till andra molekyler. Titta närmare på de kemiska bindningarna som ansvarar för proteinstrukturen.
Den primära strukturen för ett protein består av aminosyror som är kedjade till varandra. Aminosyror förenas av peptidbindningar. En peptidbindning är en typ av kovalent bindning mellan karboxylgruppen i en aminosyra och aminogruppen i en annan aminosyra. Aminosyror själva är gjorda av atomer förenade med kovalenta bindningar.
Den sekundära strukturen beskriver den tredimensionella vikningen eller lindningen av en kedja av aminosyror (t.ex. beta-veckat ark, alfa-spiral). Denna tredimensionella form hålls på plats av vätebindningar. En vätebindning är en dipol-dipolinteraktion mellan en väteatom och en elektronegativ atom, såsom kväve eller syre. En enda polypeptidkedja kan innehålla flera alfa-helix och beta-veckade arkområden.
Varje alfa-spiral stabiliseras genom vätebindning mellan amin- och karbonylgrupperna på samma polypeptidkedja. Det beta-veckade arket stabiliseras av vätebindningar mellan amingrupperna i en polypeptidkedja och karbonylgrupper på en andra angränsande kedja.
Medan sekundärstruktur beskriver formen på kedjor av aminosyror i rymden, är tertiär struktur den totala formen som antas av hela molekylen, som kan innehålla områden av både ark och spolar. Om ett protein består av en polypeptidkedja, är en tertiär struktur den högsta strukturen. Vätebindning påverkar proteinets tertiära struktur. R-gruppen för varje aminosyra kan också vara antingen hydrofob eller hydrofil.
Vissa proteiner är gjorda av underenheter där proteinmolekyler binds samman och bildar en större enhet. Ett exempel på ett sådant protein är hemoglobin. Kvaternär struktur beskriver hur underenheterna passar ihop för att bilda den större molekylen.