En kort historia om våldsam buddism

Grundat för cirka 2400 år sedan är buddhismen förmodligen den mest pacifistiska av de största världsreligionerna. Siddhartha Gautama, som nådde upplysning och blev Buddha, predikade inte bara våld mot andra människor, utan att inte skada alla levande saker. Han sa, "Såsom jag är, så är dessa. Såsom dessa är, så är jag. Dra parallellen till dig själv, varken döda eller övertyga andra att döda." Hans läror står i skarp kontrast till de från de andra stora religionerna, som förespråkar avrättande och krigföring mot människor som inte följer religionernas principer.

Glöm inte, buddhister är bara mänskliga

Naturligtvis är buddhister mänskliga varelser och det borde inte överraska att låga buddhister under århundradena ibland har gått ut till krig. Vissa har begått mord, och många äter kött trots teologiska läror som betonar vegetarianism. För en utomstående med en kanske stereotyp syn på buddhismen som introspektiv och lugn är det mer förvånande att lära sig att buddhistiska munkar också har deltagit i och till och med inlett våld under åren..

Buddhist Warfare

Ett av de mest berömda tidiga exemplen på buddhistisk krigföring är kamphistorien i samband med Shaolin-templet i Kina. Under större delen av sin historia använde munkarna som uppfann kung fu (wushu) sina kampsportförmågor främst i självförsvar; Men vid vissa punkter sökte de aktivt krig, som i mitten av 1500-talet när de besvarade centralregeringens krav på hjälp i kampen mot japanska pirater.

Tradition av "Warrior-Monks

På tal om Japan har japanerna också en lång tradition av "krigare-munkar" eller yamabushi. Under de sena 1500-talet, när Oda Nobunaga och Hideyoshi Toyotomi återförenade Japan efter den kaotiska Sengoku-perioden, riktades de flesta av de berömda templen för krigermunkar för utrotning. Ett berömt (eller ökänt) exempel är Enryaku-ji, som brändes till marken av Nobunagas styrkor 1571, med en dödstal på cirka 20 000.

Tokugawa-perioden

Även om Tokugawa-tidens gryning såg krigare-munkarna krossade, sammanföll militarism och buddhism en gång i 1900-talets Japan, före och under andra världskriget. 1932, till exempel, kläckte en oordinerad buddhistisk predikant, Nissho Inoue, en komplott för att mörda stora liberala eller västerländska politiska och affärsmän i Japan för att återställa full politisk makt till kejsaren Hirohito. Kallade "League of Blood Incident" och detta system riktade sig till 20 personer och lyckades mörda två av dem innan ligans medlemmar arresterades.

När andra kinesiska-japanska kriget och andra världskriget började genomförde olika zen-buddhistiska organisationer i Japan finansieringsdrivningar för att köpa krigsmaterial och till och med vapen. Den japanska buddhismen var inte så nära förknippad med våldsam nationalism som Shinto var, men många munkar och andra religiösa figurer deltog i den ökande tidvattnet av japansk nationalism och krigshandling. Vissa ursäktade förbindelsen genom att peka på traditionen av samurajer som Zen-hängivna.

Nyligen

I nyare tid har tyvärr buddhistiska munkar i andra länder också uppmuntrat och till och med deltagit i krig - särskilt krig mot religiösa minoritetsgrupper i främst buddhistiska länder. Ett exempel är på Sri Lanka, där radikala buddistiska munkar bildade en grupp som heter Buddhist Power Force, eller BBS, som provocerade våld mot den hinduiska tamilbefolkningen i norra Sri Lanka, mot muslimska invandrare, och även mot måttliga buddhister som talade om våld. Även om det srilankanska inbördeskriget mot tamilerna slutade 2009, B.B.S. förblir aktiv till denna dag.

Exempel på buddhistiska munkar som begår våld

Ett annat mycket oroande exempel på buddhistiska munkar som uppmanar till och begår våld är situationen i Myanmar (Burma), där hårda munkar har lett till förföljelsen av en muslimsk minoritetsgrupp som kallas Rohingya. Leds av en ultranationalistisk munk som heter Ashin Wirathu, som har gett sig själv det förvirrande smeknamnet "den burmesiska Bin Laden", och massor av saffranrånade munkar har lett till attacker på Rohingya-kvarter och byar, attackerat moskéer, brinnande hem och attackerat människor.  

I både de Sri Lankanska och burmesiska exemplen ser munkarna buddhismen som en viktig del av deras nationella identitet. De betraktar alla icke-buddhister i befolkningen än som ett hot mot nationens enhet och styrka. Som ett resultat reagerar de med våld. Kanske, om prins Siddhartha levde idag, skulle han påminna dem om att de inte borde sköta en sådan anknytning till nationens idé.