Adonis och Afrodite

Grekarnas kärleksgudinna, Afrodite, fick vanligtvis andra människor att bli förälskade (eller lust ofta än inte), men ibland blev hon också slagen. I den här berättelsen om Adonis och Afrodite, som kommer från den tionde boken, sammanfattar den romerska poeten Ovid Afrodites illmodiga kärleksaffär med Adonis.

Afrodite blev kär i många män. Jägaren Adonis var en av dessa. Det var hans bra utseende som lockade gudinnan och nu är namnet Adonis synonymt med manlig skönhet. Ovid säger att när Afrodite blev förälskad i honom, hämnade den dödliga Adonis incest mellan hans förälder Myrrha och hennes far Cinyras och sedan orsakade han Afrodite oacceptabla sorg när han dödades. Den ursprungliga akten av incest provocerades av oförstörbar lust orsakad av Afrodite.

Notera de geografiska platserna för kultplatser som Aphrodite anklagas för att ha försummat: Paphos, Cythera, Cnidos och Amathus. Notera också detaljerna om Afrodite som flyger med svanar. Eftersom detta är en del av arbetet med fysiska transformationer av Ovid, förvandlas den döda Adonis till något annat, en blomma.

• Också värt att notera: Homerisk hymn till Afrodite V. Denna psalm berättar historien om Afrodites kärleksaffär med den dödliga ankis.
• Aspekter av Venus (Afrodite)

Ovid's Story

Följande är Arthur Goldings översättning från 1922 av avsnittet i den tionde boken av Ovids Metamorphoses om kärlekshistorien till Adonis och Afrodite:

Den sonen till syster och farfar, som
nyligen doldes i hans föräldreträd,
nyligen född, en härlig pojke
är nu en ungdom, nu man vackrare
825 än under tillväxt. Han vinner Venus kärlek
och hämnar så sin egen mammas passion.
För medan gudinnasonen med räffla hölls
på axeln, kysste en gång sin älskade mamma,
det orkade omedvetet att han betade hennes bröst
830 med en projicerende pil. Omedelbart
den sårade gudinnan drev sin son bort;
men repan hade genomträngt henne djupare än hon trodde
och till och med Venus lurades först.
Glad med ungdomens skönhet,
835 hon tänker inte på sina cytherianstränder
och bryr sig inte om Paphos, som är girt
vid djuphavet, inte heller Cnidos, fiskfångare,
inte heller Amathus berömd för värdefulla malmer.
Venus, som försummar himlen, föredrar Adonis
840 till himlen, och så håller hon sig nära hans vägar
som hans följeslagare och glömmer att vila
vid middagstid i skuggan och försummar vården
av hennes söta skönhet. Hon går igenom skogen,
och över bergsbackar och vilda fält,
845 stenig och taggig, bar vid sina vita knän
efter Dianas sätt. Och hon jublar
hundarna, avsikt att jaga efter ofarligt byte,
som den hoppande hareen eller den vilda hjort,
högkronad med förgrenade gevir, eller doen.--
850 hon håller sig borta från hårda vildsvin, borta
från klyftiga vargar; och hon undviker björnarna
av skrämmande klor, och lejon gnuglade med
blodet från slaktade nötkreatur.
Hon varnar dig,
855 Adonis, att se upp och vara rädd för dem. Om hennes rädsla
för du var bara uppmärksam! "Åh vara modig,"
säger hon, "mot de blyga djuren
som flyger från dig; men modet är inte säkert
mot den djärva. Kära pojke, var inte utslag,
860 attackera inte vilda djur som är beväpnade
av naturen så att din ära inte kan kosta mig
stor sorg. Varken ungdom eller skönhet eller
de gärningar som har rört Venus har effekt
på lejon, kvistsvin och på ögonen
865 och vikar av vilda djur. Svin har kraften
av blixtar i deras böjda tänder och raseri
av tawny lejon är obegränsad.
Jag är rädd och hatar dem alla. "
När han frågar
870 anledningen, säger hon: "Jag ska berätta det; du
kommer att bli förvånad över att lära sig det dåliga resultatet
orsakad av ett forntida brott. - Men jag är trött
med ovanligt slit; och se! en poppel
bekvämt erbjuder en härlig nyans
875 och denna gräsmatta ger en bra soffa. Låt oss vila
oss själva här på gräset. "Så säger hon
lutade sig mot torven och kudde
hennes huvud mot hans bröst och minglande kyssar
med sina ord, berättade hon honom följande berättelse:

Berättelsen om Atalanta

Min kära Adonis håller sig borta från allt
sådana vilda djur; undvik alla
som inte vänder sina rädsla ryggen under flykt
men erbjuda sina djärva bröst till din attack,
1115 för att modet inte skulle vara dödligt för oss båda.
I själva verket varnade hon honom. - utnyttja svanarna,
hon reste snabbt genom den avgivande luften;
men hans utslagna mod ville inte följa råd.
Av en slump följer hans hundar, som följde ett säkert spår,
1120 väckte ett vildsvin från sitt gömställe;
och när han rusade ut från sitt skogsläge,
Adonis genomträngde honom med ett blickande slag.
Infuriate, den hårda vildsvinens krökta nos
slog först spjutaxeln från hans blödande sida;
1125 och medan den skakande ungdomen sökte vart
att hitta en säker tillflyktsort, det vilde odjuret
rusade efter honom, tills han äntligen sjönk
hans dödliga brosk djupt i Adonis ljumsk;
och sträckte honom döende på den gula sanden.
1130 Och nu söta Afrodite, bärs genom luften
i sin lätta vagn, hade ännu inte kommit
på Cypern, på vingarna på hennes vita svanar.
Afar kände hon igen hans döende stön,
och vände sina vita fåglar mot ljudet. Och när
1135 när hon tittade från den höga himlen såg hon
honom nästan död, hans kropp badade i blod,
hon hoppade ner - slet sitt plagg - slet håret --
och slog hennes bröst med distraherade händer.
Och skylla öde sa: "Men inte allt
1140 är berömd av din grymma kraft.
Min sorg för Adonis kommer att förbli,
varaktig som ett varaktigt monument.
Varje år som minnet av hans död
ska orsaka en imitation av min sorg.
1145 "Ditt blod, Adonis, kommer att bli en blomma
perenn. Var det inte tillåtet för dig
Persefoner, för att förvandla Mentes lemmar
till söt doftande mynta? Och kan det ändras
av min älskade hjälte förnekas för mig? "
1150 Hennes sorg förklarade att hon strö hans blod med
sötluktande nektar, och hans blod så snart
som berört av det började lysa,
precis som transparenta bubblor alltid stiger
i regnigt väder. Det var inte heller någon paus
1155 mer än en timme, från Adonis, blod,
exakt av sin färg, en älskad blomma
spratt upp, som granatäpplen ger oss,
små träd som senare döljer sina frön under
en hård skal. Men glädjen det ger människan
1160 är kortlivad, för vindarna som ger blomman
dess namn, Anemone, skaka den rakt ner,
eftersom dess smala grepp, alltid så svag,
låter den falla till marken från dess bräckliga stam.