Aesops Fable of the Crow and the Pitcher

En av Aesops mest populära djurhistorier är den här, av en törstig och genial kråk. Texten till fabeln, från George Fyler Townsend, vars översättning av Aesops fabler har varit standarden på engelska sedan 1800-talet, är denna:

En kråka som förgick av törst såg en kanna, och hoppades hitta vatten, flög till den med glädje. När han nådde den upptäckte han till sin sorg att den innehöll så lite vatten att han omöjligt kunde komma på det. Han försökte allt han kunde tänka på för att nå vattnet, men alla hans ansträngningar var förgäves. Till sist samlade han så många stenar som han kunde bära och släppte dem en efter en med näbben in i kannan, tills han tog med sig vattnet inom räckhåll och därmed räddade sitt liv.

Nödvändighet är modern till uppfinningen.

Fabelns historia

Aesop, om han fanns, var en slav i det sjunde århundradet Grekland. Enligt Aristoteles föddes han i Thrakien. Hans fabel om Crow and the Pitcher var välkänd i Grekland och i Rom, där mosaiker har hittats för att illustrera den snediga kråkan och den stoiska kannan. Fabeln var föremål för en dikt av Bianor, en forntida grekisk poet från Bithynia, som bodde under kejsarna Augustus och Tiberius under första århundradet A. Avianus nämner berättelsen 400 år senare, och den fortsätter att citeras under medeltiden.

Tolkningar av fabelen

"Moralen" i Aesops fabler har alltid bifogats av översättare. Townsend, ovan, tolkar historien om Crow and the Pitcher så att den allvarliga situationen ger upphov till innovation. Andra har sett i berättelsen dygden av uthållighet: Kråkan måste släppa många stenar i kannan innan han kan dricka. Avianus tog fabeln som en reklam för de suave vetenskaperna snarare än kraft, och skrev: "Denna fabel visar oss att eftertänksamhet är överlägsen brute styrka."

The Crow and the Pitcher and Science

Åter och igen har historiker med förvånande konstaterat att en så gammal saga - redan hundratals år gammal under romartiden - borde dokumentera faktiskt kråkbeteende. Plinius den äldre, i hans Naturhistoria (77 A.D.) nämner en kråk som åstadkommer samma prestation som den i Aesops berättelse. Experiment med krokar (medkorvider) 2009 visade att fåglarna, med samma dilemma som kråkan i sagan, använde samma lösning. Dessa fynd visade att användningen av verktyg hos fåglar var vanligare än man hade antagit, också att fåglarna skulle ha varit tvungna att förstå arten av fasta ämnen och vätskor, och vidare att vissa föremål (till exempel stenar) sjunker medan andra flyter.

Fler Aesops fabler:

• Myran och duvan
• Biet och Jupiter
• Katten och Venus
• Räven och apan
• Lejonet och musen