Definition och exempel på parison

ämnes är en retorisk term för motsvarande struktur i en serie fraser, klausuler eller meningar - adjektiv till adjektiv, substantiv till substantiv, och så vidare. Adjektiv: parisonic. Också känd som parisosis, membrum, och jäm.

I grammatiska termer är parison en typ av parallell eller korrelativ struktur.

I Vägbeskrivning för tal och stil (cirka 1599) beskrev den Elizabethan poeten John Hoskins parison som "en jämn gång av meningar som svarar varandra i utbytbara åtgärder." Han varnade för att även om "det är en smidig och minnesvärd stil för ytring, ... måste det användas i måttligt och blygsamt sätt i att skriva [skriva].

Etymologi: Från det grekiska. "jämnt balanserad"

Uttal: PAR-uh-son

Exempel och observationer

• "Ju närmare du kommer, desto bättre ser du ut."
  (reklamslogan för Nice 'n' Easy Shampoo)
• "Ju högre han talade om sin ära, desto snabbare räknade vi våra skedar."
  (Ralph Waldo Emerson, "Tillbedjan")
• "Allt du vill ha, ingenting du inte gör."
  (en slogan för Nissan-bilar)
• "Mjölkchoklad smälter i munnen - inte i handen."
  (reklamslogan för M & Ms godis)
• "Löfte henne vad som helst, men ge henne Arpege."
  (reklamslogan för Arpege parfym, 1940-talet)
• "Låt varje nation veta, oavsett om det önskar oss väl eller dåligt, att vi ska betala vilket pris som helst, bära alla bördor, möta alla svårigheter, stödja någon vän, motsätta sig alla fiender, för att säkerställa frihetens överlevnad och framgång."
  (President John Kennedy, invigningsadress, januari 1961)
• "En dag utan apelsinjuice är som en dag utan solsken."
  (slogan från Florida Citrus Commission)
• "Jag har älskat och fått och berättat,
  Men skulle jag älska, få, berätta tills jag var gammal,
  Jag skulle inte hitta det dolda mysteriet. "
  (John Donne, "Love's Alchemy")
• "Den som ska räddas kommer att räddas, och den som är förutbestämd för att bli fördömd kommer att bli fördömd."
  (James Fenimore Cooper, Mohikanernas sista, 1826)
• "Åh, förbannad vara handen som gjorde dessa hål;
  Förbannade hjärtat som hade hjärtat att göra det;
  Förbannat blodet som låter detta blod härifrån. "
  (Lady Annes förbannelse i Act I, scen 2 av William Shakespeares Kung Richard III)
• Ett instrument för glädje
  "Baserat på att det är på ljudets identitet, klassificeras parison vanligtvis med figurer av likhet och ibland associerade med metoder för förstärkning, tekniker för att utvidga och jämföra ... Parison är naturligtvis ett instrument av glädje," orsakande "i [Henry ] Peachams ord, "delectation av andelen av andelen och antalet." Men samtidigt tjänar det en heuristisk funktion, förstorar och delar ett ämne för analys, jämförelse och diskriminering. Genom att ordna idéer i parallella former, oavsett fraser eller klausuler, säger prosaskrivaren läsarens uppmärksamhet till ett särskilt betydelsefull idé; samtidigt fokuserar emellertid ett sådant arrangemang läsarnas sinne på de semantiska likheterna, skillnaderna eller motsättningarna som exponeras i parallella strukturer ...
  "Parison är tillsammans med dess retoriska kognater en av hörnstenarna i tidigt modernt engelsktalande."
  (Russ McDonald, "Jämförelse eller parison: åtgärd för åtgärd."Renässanssiffror, ed. av Sylvia Adamson, Gavin Alexander och Katrin Ettenhuber. Cambridge University Press, 2007)
• Korrelativa uttalanden
  "Här har vi en typ av begreppsstruktur som involverar proportionalitet. Det ses i sådana uttalanden som följande: Ju större de är, desto hårdare faller de, desto hårdare arbetar de desto tidigare går de hem. Och kanske till och med i det välkända ordet, När Maine går, så fortsätter nationen, även om det senare exemplet på vissa sätt skiljer sig från de två tidigare. Var och en av dessa exempel innebär en uppsättning villkorade meningar, alltså: Ju större de är, desto svårare faller de kan delas in i en uppsättning meningar, Om de är små faller de inte så hårt; Om de är medelstora faller de ganska hårt; Om de är stora faller de väldigt hårt, var små, medelstora, och stor matchas med inte särskilt svårt, ganska hårt, och väldigt hårt respektive."
  (Robert E. Longacre, Diskursens grammatik, 2: a upplagan Springer, 1996)