Mimesis definition och användning

Mimesis är en retorisk term för att imitera, återinträda eller återupprätta någon annans ord, sättet att tala och / eller leverera. 

Som Matthew Potolsky noterar i sin bok mimesis (Routledge, 2006), "definitionen av mimesis är anmärkningsvärt flexibel och förändras kraftigt över tid och över kulturella sammanhang "(50). Här är några exempel nedan. 

Peachams definition av mimesis

"mimesis är en imitation av tal där oratoren förfalskar inte bara vad man sa, utan också hans ytring, uttal och gest, imiterar allt som det var, vilket alltid är bra framfört och naturligt representerat i en skicklig och skicklig skådespelare.
"Denna form av imitation missbrukas vanligtvis av smickrande jestrar och vanliga parasiter, som till glädje för dem som de smickrar, både fördärvar och hånar andra människors ord och handlingar. Även denna siffra kan vara mycket skadad, antingen av överdrivet eller bristande, som gör imitationen till skillnad från vad den borde vara. " (Henry Peacham, Eloquence Garden, 1593)

Platons syn på Mimesis

"I Platon republik (392d), ... Socrates kritiserar mimetiska former som tenderar att korrupta artister vars roller kan innebära uttryck för lidenskaper eller onda gärningar, och han hindrar sådan poesi från sitt ideala tillstånd. I bok 10 (595a-608b) återvänder han till ämnet och utvidgar sin kritik utöver dramatisk efterlikning till att omfatta all poesi och all visuell konst, på grund av att konsten bara är dåliga, "tredje hand" -imitationer av existerande verklighet på området idéer. ...
"Aristoteles accepterade inte Platons teori om den synliga världen som en imitation av området abstrakta idéer eller former och hans användning av mimesis är närmare den ursprungliga dramatiska betydelsen. "(George A. Kennedy," Imitation. " Encyclopedia of Rhetoric, ed. av Thomas O. Sloane. Oxford University Press, 2001)

Aristoteles syn på Mimesis

"Två grundläggande men oumbärliga krav för en bättre uppskattning av Aristoteles perspektiv på mimesis... förtjänar omedelbar förgrund. Den första är att förstå bristen på den fortfarande rådande översättningen av mimesis som "imitation", en översättning som ärvts från en period av neoklassicism är vilken dess kraft hade olika konnotationer än de som nu finns ... [T] han semantiskt "imitation" i modern engelska (och dess ekvivalenter på andra språk) har blivit för smal och övervägande pejorativ - vilket normalt innebär ett begränsat mål för kopiering, ytlig replikering eller förfalskning - för att göra rätt till Aristoteles sofistikerade tänkande ... Det andra kravet är att inser att vi inte här har att göra med ett helt enhetligt begrepp, ännu mindre med ett begrepp som har en "enda, bokstavlig betydelse", utan snarare med ett rikt lokus av estetiska frågor som rör status, betydelse och effekter av flera typer av konstnärlig representation. "(Stephen Halliwell, Mimesis estetik: antika texter och moderna problem. Princeton University Press, 2002)

Mimesis och kreativitet

"[R] hetoriskt i tjänst för mimesis, retorik som avbildningskraft är långt ifrån härmande i den meningen att återspegla en tidigare existerande verklighet. Mimesis blir poesi, imitation blir skapande, genom att ge form och tryck till en antagen verklighet ... "
(Geoffrey H. Hartman, "Förstå kritik," i En kritikers resa: litterära reflektioner, 1958-1998. Yale University Press, 1999)
"[T] han tradition av oäkta förutser det som litterära teoretiker har kallat intertekstualitet, föreställningen att alla kulturprodukter är en vävnad av berättelser och bilder lånade från ett bekant lagerhus. Konst absorberar och manipulerar dessa berättelser och bilder snarare än att skapa något helt nytt. Från antika Grekland till början av romantiken cirkulerade bekanta berättelser och bilder genom västerländsk kultur, ofta anonymt. "(Matthew Potolsky, mimesis. Routledge, 2006)