Citat från Leo Tolstoys klassiker 'Anna Karenina'
Share
"Anna Karenina" har länge betraktats som ett av världens litteraturens största verk. Den ryska klassikern publicerades 1877 och inspirerades av en tragisk händelse som författaren Leo Tolstoj bevittnade. Den långa romanen spänner över en stor bredd av ämnen, inklusive kärlek, otrohet och död.
Bekanta dig med teman med följande citat, eller besök "Anna Karenina" om du redan har läst romanen men inte gjort det nyligen. Denna expansiva roman är uppdelad i flera olika böcker.
Utdrag ur bok 1
Bok 1, kapitel 1
"Lyckliga familjer är lika; varje olycklig familj är olycklig på sitt sätt."
Bok 1, kapitel 9
"Platsen där [Kitty] stod tycktes honom en helig helgedom, oåtkomlig, och det fanns ett ögonblick när han nästan retirerade, så överväldigad var han med skräck. Han var tvungen att göra en ansträngning för att behärska sig själv och att påminna sig om att människor av alla slag rörde sig om henne och att han också kunde komma dit för att åka skridskor. Han gick ner, under lång tid och undviker att titta på henne som på solen, men såg henne, som man gör solen, utan att titta. "
Bok 1, kapitel 12
"Det franska modet - av föräldrarna som arrangerade sina barns framtid - accepterades inte; det fördömdes. Det engelska modet för flickors fullständiga oberoende accepterades inte heller och inte möjligt i det ryska samhället. Det ryska modet för matchmaking av officer av mellanpersoner ansågs av någon anledning vara skamligt; det blev förlöjligt av alla och av prinsessan själv. Men hur flickor skulle gifta sig och hur föräldrar skulle gifta sig med dem, visste ingen. "
Bok 1, kapitel 15
"Jag ser en man som har allvarliga avsikter, det är Levin; och jag ser en påfågel, som det här fjäderhuvudet, som bara roar sig själv."
Bok 1, kapitel 18
"Och så snart hennes bror hade nått henne, kastade [Anna] hennes vänstra arm runt hans nacke och drog honom snabbt till henne och kysste honom varmt, med en gest som slog Vronsky genom dess beslut och dess nåd. Vronsky tittade, aldrig Han tog ögonen från henne och log, han kunde inte ha sagt varför. Men när han minns att hans mor väntade på honom, gick han tillbaka in i vagnen igen. "
Bok 1, kapitel 28
"Jag har varit orsaken till att den bollen är en tortyr för henne istället för ett nöje. Men verkligen, det är verkligen inte mitt fel, eller bara mitt fel lite," sade hon och tappade lite orden. "
Passager från bok 2
Bok 2, kapitel 4
"Det högsta Petersburgssamhället är i huvudsak ett: i det känner alla alla andra, alla besöker till och med alla andra."
Bok 2, kapitel 7
"Stegen hördes vid dörren, och prinsessan Betsy, som visste att det var Madame Karenina, tittade på Vronsky. Han tittade mot dörren, och hans ansikte bar ett konstigt nytt uttryck. Glatt, intensivt och samtidigt skrämmande, han tittade på den närmande figuren och steg långsamt upp på hans fötter. "
Bok 2, kapitel 8
"Alexey Alexandorivich hade inte sett något slående eller olämpligt i det faktum att hans fru satt med Vronsky vid ett separat bord, i ivrigt samtal med honom om något. Men han märkte att det för resten av partiet verkade vara något slående och olämpligt Han bestämde sig för att han måste tala om det till sin fru. "
Bok 2, kapitel 21
"Hon flög över diket, som om hon inte märkte den. Hon flög över den som en fågel; men på samma ögonblick kände Vronsky, till sin skräckhet, att han inte lyckades hålla fast vid stoens tempo, som han hade, han gjorde vet inte hur, gjorde ett fruktansvärt, oförlåtligt misstag, när han fick tillbaka sitt säte i sadeln. Samtidigt hade hans position förändrats och han visste att något hemskt hade hänt. "
Bok 2, kapitel 25
"Han återkallade levande alla ständigt återkommande fall av oundvikliga nödvändigheter för lögn och bedrägeri, som var så mot hans naturliga böjelse. Han erinrade särskilt levande om den skam han mer än en gång upptäckte i henne vid denna nödvändighet för lögn och bedrägeri. Och han upplevde den underliga känslan som ibland hade kommit över honom sedan hans hemliga kärlek till Anna.Detta var en känsla av avsky för något - vare sig det för Aleksey Alexandrovich, eller för sig själv eller för hela världen, han kunde inte ha sagt. Men han körde alltid bort denna konstiga känsla. Även nu skakade han av den och fortsatte sina tankar. "
Höjdpunkter från bok 3
Bok 3, kapitel 1
"Till Konstantin var bonden helt enkelt huvudpartner i deras gemensamma arbete."
Bok 3, kapitel 5
"Ju längre Levin klippte, desto oftare kände han de ögonblick av medvetslöshet där det verkade som att ljusen klippte av sig själv, en kropp full av sitt eget liv och medvetande och som om det med magi, utan att tänka på det, arbetet visade sig regelbundna och exakta av sig själv. Dessa var de mest lyckliga ögonblicken. "
Bok 3, kapitel 12
"Han kunde inte misstas. Det fanns inga andra ögon som de i världen. Det var bara en varelse i världen som kunde koncentrera sig för honom all ljusstyrka och mening med livet. Det var hon. Det var Kitty."
Bok 3, kapitel 23
"Jag vill att du inte ska träffa den mannen här och att du uppför dig så att varken världen eller tjänarna kan förrätta dig ... för att inte se honom. Det är inte mycket, tror jag. Och i gengäld kommer du att njuta av alla privilegierna hos en trofast fru utan att fullgöra sina uppgifter. Det är allt jag har att säga till dig. Nu är det dags för mig att gå. Jag äter inte hemma. " Han stod upp och rörde sig mot dörren. "
Bok 3, kapitel 32
"Levin sa vad han verkligen hade tänkt på sent. Han såg ingenting annat än döden eller framsteget mot döden i allting. Men hans omhuldade schema krossade honom ännu mer. Livet måste genomgås på något sätt tills döden kom. Mörkret hade fallit på allt för honom, men bara på grund av detta mörker kände han att den som ledde ledtråd i mörkret var hans arbete, och han grep fast den och höll fast vid den med all sin styrka. "
Citat från böcker 4 och 5
Bok 4, kapitel 1
"Kareninas, man och hustru, fortsatte att bo i samma hus, träffades varje dag, men var fullständiga främlingar för varandra. Aleksey Aleksandrovich gjorde det till en regel att träffa sin fru varje dag, så att tjänarna inte kunde ha någon anledning till antaganden , men undvek att äta hemma. Vronsky var aldrig i Aleksey Aleksandrovichs hus, men Anna såg honom hemifrån, och hennes man var medveten om det. "
Bok 4, kapitel 13
"Levin stod upp och eskorterade Kitty till dörren. I deras samtal hade allt sagts; det hade sagts att hon älskade honom och att hon skulle berätta för sin far och mor att han skulle komma i morgon morgon."
Bok 4, kapitel 23
"Åh, varför dog jag inte? Det hade varit bättre!"
Bok 5, kapitel 1
"Vilket tvivel kan du ha om skaparen när du ser hans skapelse?" prästen fortsatte i den snabba sedvanliga jargongen. "Vem har dekorerat det himmelska himmelhemmet med dess stjärnor? Vem har klädd jorden i sin skönhet? Hur kan det vara utan Skaparen?" sa han och tittade frågande på Levin. "
Bok 5, kapitel 18
"Levin kunde inte se lugnt på sin bror; han kunde inte själv vara naturlig och lugn i sin närvaro. När han gick in till den sjuka mannen dimmades hans ögon och hans uppmärksamhet omedvetet, och han såg inte och skilde inte detaljer om sin brors tillstånd. Han luktade den fruktansvärda lukten, såg smuts, oordning och eländiga tillstånd och hörde stönorna och kände att ingenting kunde göras för att hjälpa. Det gick aldrig in i hans huvud för att analysera detaljerna om den sjuka mannen situation."
Bok 5, kapitel 18
"Men Kitty tänkte och kände och agerade helt annorlunda. När hon såg den sjuka mannen, tyckte hon på honom. Och medlidande i sitt kvinnliga hjärta väckte inte alls den skräck och avsky som den väckte hos hennes man, utan en önskan att agera, ta reda på detaljerna om hans tillstånd och att avhjälpa dem. "
Bok 5, kapitel 20
"Trots döden kände han behovet av liv och kärlek. Han kände att kärleken räddade honom från förtvivlan, och att denna kärlek, under hotet om förtvivlan, hade blivit ännu starkare och renare. Dödens mysterium, fortfarande olöst , hade knappt gått framför hans ögon, när ett annat mysterium hade uppstått, som olösligt, kallande till kärlek och till livet. Läkaren bekräftade hans misstankar om Kitty. Hennes indisposition var graviditet. "
Bok 5, kapitel 33
"Avskräckande! Så länge jag lever ska jag aldrig glömma det. Hon sa att det var en skam att sitta bredvid mig."
Urval från bok 6
Bok 6, kapitel 16
"Och de attackerar Anna. Vad för? Är jag bättre? Jag har ändå en make jag älskar - inte som jag skulle vilja älska honom, ändå älskar jag honom, medan Anna aldrig älskade hennes. Hur är hon skylden "Hon vill leva. Gud har lagt det i våra hjärtan. Mycket troligt skulle jag ha gjort detsamma."
Bok 6, kapitel 18
"En sak, älskling, är att jag är så glad att ha dig!" sa Anna och kysste henne igen. "Du har inte berättat för mig ännu hur och vad du tycker om mig, och jag vill fortsätta att veta. Men jag är glad att du kommer att se mig som jag är. Framför allt skulle jag inte vill att människor ska tänka att jag vill bevisa någonting. Jag vill inte bevisa någonting; jag vill bara leva. "
Bok 6, kapitel 25
"Och han åkte till valet utan att vädja till henne för en uppriktig förklaring. Det var första gången sedan deras intimitet började att han skilde sig från henne utan en fullständig förklaring. Ur ett ögonblick oroade detta honom, men på å andra sidan kände han att det var bättre. "Först kommer det att finnas, den här gången, något odefinierat höll tillbaka, och sedan kommer hon att vänja sig till det. I alla fall kan jag ge upp allt för henne, men inte min självständighet, "tänkte han."
Bok 6, kapitel 32
"Och även om hon kände sig säker på att hans kärlek till henne försvann, fanns det ingenting hon kunde göra, hon kunde inte på något sätt förändra hennes förhållanden till honom. Precis som tidigare, bara genom kärlek och genom charm kunde hon behålla honom. Och så , precis som tidigare, bara genom ockupation på dagen, genom morfin på natten, kunde hon kväva den rädsla tanken på vad som skulle vara om han upphör att älska henne. "
Utdrag ur bok 7 och 8
Bok 7, kapitel 10
"Säg till din fru att jag älskar henne som tidigare, och att om hon inte kan förlåta mig min ställning, så är min önskan för henne att hon aldrig får förlåta det. För att förlåta det måste man gå igenom det jag har gått igenom och Gud skonar henne det. "
Bok 7, kapitel 11
"En extraordinär kvinna! Det är inte hennes smarta, men hon har så underbart känsla av djup. Jag är hemskt ledsen för henne."
Bok 7, kapitel 11
"Du är förälskad i den hatiga kvinnan; hon har förtrollat dig! Jag såg det i dina ögon. Ja, ja! Vad kan det leda till? Du drack på klubben, drickade och spelade, och sedan gick du. "
Bok 7, kapitel 26
"Nu har ingenting spelat någon roll: åka eller inte åka till Vozdvizhenskoe, få eller inte få en skilsmässa från sin man. Allt det spelade ingen roll. Det enda som betydde var att straffa honom. När hon hällde ut sin vanliga dos opium och tänkte att hon var tvungen att bara dricka av hela flaskan för att dö, det verkade för henne så enkelt och lätt att hon började spela med glädje över hur han skulle drabbas, och omvänd och älska hennes minne när det skulle vara för sent. "
Bok 7, kapitel 31
"Men hon tog inte ögonen från hjulen på den andra bilen. Och precis i det ögonblick när mittpunkten mellan hjulen drog i nivå med henne, kastade hon bort den röda väskan och drog huvudet tillbaka i axlarna, föll på hennes händer under bilen och med en lätt rörelse, som om hon skulle stiga upp omedelbart, tappade på knäna. Och just nu var hon skräckslagen för vad hon gjorde. "Var är jag? Vad gör jag? Vad för?' Hon försökte resa sig, kasta sig tillbaka, men något stort och nådelöst slog henne på huvudet och drog henne ner på ryggen. "
Bok 8, kapitel 10
"Men nu, sedan hans äktenskap, när han började begränsa sig mer och mer till att leva för sig själv, även om han inte upplevde någon glädje alls över tanken på det arbete han gjorde, kände han sig helt övertygad om dess nödvändighet, såg att det lyckades mycket bättre än tidigare och att det fortsatte att växa mer och mer. "
Bok 8, kapitel 14
"Precis som binen, som virvlade runt honom, nu hotade honom och distraherade hans uppmärksamhet, förhindrade honom från att njuta av fullständig fysisk fred, tvingade honom att begränsa sina rörelser för att undvika dem, så hade de små smärta som hade svärrat om honom från det ögonblick han kom in i fällan begränsade hans andliga frihet, men det varade bara så länge han var bland dem. Precis som hans kroppsliga styrka fortfarande påverkades trots bina, så var också den andliga styrkan som han just blivit medveten om. "
