The Great Chicago Fire från 1871

The Great Chicago Fire förstörde en stor amerikansk stad, vilket gjorde den till en av de mest destruktiva katastroferna under 1800-talet. En söndag kväll brann i en ladugård spridde sig snabbt, och i cirka 30 timmar brusade flammarna genom Chicago, konsumerade snabbt konstruerade stadsdelar av invandrarhus och stadens affärsdistrikt.

Från kvällen den 8 oktober 1871, fram till de tidiga timmarna av tisdagen den 10 oktober 1871, var Chicago i huvudsak försvarslös mot den enorma branden. Tusentals bostäder reducerades till slagg, tillsammans med hotell, varuhus, tidningar och regeringskontor. Minst 300 människor dödades.

Orsaken till branden har alltid bestridits. Ett lokalt rykten om att fru O'Learys ko startade branden genom att sparka över en lykta är förmodligen inte sant. Men den legenden fastnar i allmänhetens sinne och håller fast vid denna dag.

Det som är sant är att branden startade i en ladugård som ägs av O'Leary-familjen, och lågorna, piskade av starka vindar, rörde sig snabbt vidare från den punkten.

En lång sommartork

Sommaren 1871 var mycket het, och staden Chicago led under en brutal torkan. Från början av juli till utbrottet av branden i oktober föll mindre än tre tum regn på staden, och det mesta var i korta duschar.

Värmen och bristen på långvarig nederbörd sätter staden i en osäker position eftersom Chicago nästan uteslutande bestod av träkonstruktioner. Trä var rikligt och billigt i det amerikanska Mellanvästern på mitten av 1800-talet, och Chicago byggdes i huvudsak av virke.

Byggförordningar och brandkoder ignorerades allmänt. Stora delar av staden höll fattiga invandrare i shabbily byggda shanties, och till och med husen till mer välmående medborgare tenderade att vara gjorda av trä.

En spretande stad som nästan var gjord av trä som torkar ut i en långvarig torka inspirerade rädsla på den tiden. I början av september, en månad före branden, kritiserade stadens mest framstående tidning, Chicago Tribune, staden för att den var gjord av "eldtrappor" och tilllade att många strukturer var "alla skam och bältros."

En del av problemet var att Chicago växte snabbt och inte hade uthärdat en historia av bränder. New York City, till exempel, som hade genomgått sin egen stora brand 1835, hade lärt sig att upprätthålla byggnads- och brandkoder.

Elden började i O'Learys ladugård

Kvällen före den stora branden bröt en annan stor brand ut som slogs ut av alla stadens brandföretag. När den brännan kom under kontroll verkade det som om Chicago hade räddats från en större katastrof.

Och sedan på söndag kväll, den 8 oktober 1871, upptäcktes en brand i en ladugård som ägs av en irländsk invandrarfamilj med namnet O'Leary. Larm ljuds ut och ett brandföretag som just hade återvänt från att slåss den föregående nattens brand svarade.

Det var stor förvirring när vi skickade andra brandföretag och värdefull tid förlorades. Kanske skulle branden i O'Leary-ladan ha kunnat innehålla om det första företaget som svarade inte hade uttömts, eller om andra företag hade skickats till rätt plats.

Inom en halvtimme efter de första rapporterna om branden i O'Learys ladugård hade branden spridit sig till närliggande lador och skjul och sedan till en kyrka, som snabbt konsumerades i låga. Vid den tidpunkten fanns det inget hopp om att kontrollera inferno, och elden började sin destruktiva marsch norrut mot hjärtat av Chicago.

Legenden grep att branden hade börjat när en ko som mjölkades av fru O'Leary hade sparkat över en fotogenlyktan och antände hö i O'Leary-ladan. År senare medgav en tidningsreporter att ha gjort upp den berättelsen, men till denna dag förblir legenden om fru O'Learys ko.

Elden sprids

Förhållandena var perfekta för att branden skulle spridas, och när den gick utöver det omedelbara kvarteret i O'Learys ladugård accelererade det snabbt. Brinnande glöd landade på möbelfabriker och kornlagringshissar, och snart började bladen att konsumera allt på sin väg.