Krimens historia och geografi

Krim är en region i det södra Ukraina på Krim-halvön. Det ligger längs Svarta havet och täcker nästan hela halvöns område med undantag av Sevastopol, en stad som för närvarande bestrider av Ryssland och Ukraina. Ukraina anser Krim vara inom dess jurisdiktion, medan Ryssland anser att det är en del av dess territorium. Den senaste tidens allvarliga politiska och sociala oroligheter i Ukraina ledde till en folkomröstning den 16 mars 2014, där majoriteten av Krimens befolkning röstade att lämna sig från Ukraina och gå med i Ryssland. Detta har orsakat global spänning och motståndare hävdar att valet var konstitutionellt.

Krimens historia

Under hela sin mycket långa historia har Krimhalvön och dagens krim varit under kontroll av ett antal olika folk. Arkeologiska bevis visar att halvön beboddes av grekiska kolonister under 500-talet f.Kr. och sedan dess har det funnits många olika erövringar och invasioner.

Krimens moderna historia började 1783 när det ryska imperiet annekterade området. I februari 1784 skapade Katarina den stora Taurida-oblasten och Simferopol blev centrum för oblasten senare samma år. Vid tidpunkten för upprättandet av Taurida Oblast delades den upp i 7 uyezds (en administrativ underavdelning). 1796 avskaffade Paul I oblasten och området delades upp i två uyezder. År 1799 var de största städerna i territoriet Simferopol, Sevastopol, Jalta, Yevpatoria, Alushta, Feodosiya och Kerch.

År 1802 blev Krim del av en ny Taurida-styrsoldat som inkluderade hela Krim och en del av fastlandsområdena som omger halvön. Taurida-regeringens centrum var Simferopol.

1853 började Krimkriget och mycket av Krimens ekonomiska och sociala infrastruktur skadades hårt då de flesta av krigets stora strider utkämpades i området. Under kriget tvingades infödda Krimtatarer att fly från regionen. Krimkriget slutade 1856. År 1917 började det ryska inbördeskriget och kontrollen av Krim förändrades cirka tio gånger när olika politiska enheter inrättades på halvön.

Den 18 oktober 1921 grundades den Krim autonoma socialistiska sovjetrepubliken som en del av den ryska sovjetiska federativa socialistiska republiken (SFSR). Under hela 1930-talet led Krim av sociala problem eftersom dess Krim-tatariska och grekiska befolkningar förtrycktes av den ryska regeringen. Dessutom inträffade två stora hungersnöd, en från 1921-1922 och en annan 1932-1933, vilket förvärrade regionens problem. På 1930-talet flyttade en stor mängd slaviska människor till Krim och förändrade områdets demografi.

Krim drabbades hårt under andra världskriget och 1942 ockuperades mycket av halvön den tyska armén. 1944 tog trupper från Sovjetunionen kontrollen över Sevastopol. Under samma år deporterades regionens Krim-tatariska befolkning till centralasien av den sovjetiska regeringen när de anklagades för att samarbeta med nazistiska ockupationsstyrkor. Strax därefter deporterades regionens armeniska, bulgariska och grekiska befolkning. Den 30 juni 1945 avskaffades den krimiska autonoma socialistiska sovjetrepubliken och den blev den ryska SFSR: s kriminska oblast.

1954 överfördes kontrollen över Krim-oblasten från den ryska SFSR till den ukrainska sovjetiska socialistiska republiken. Under denna tid växte Krim till ett stort turistmål för den ryska befolkningen. När Sovjetunionen kollapsade 1991 blev Krim en del av Ukraina och mycket av den krimiska tatariska befolkningen som deporterades återvände. Detta ledde till spänningar och protester över landrättigheter och fördelningar och politiska representanter från den ryska gemenskapen på Krim försökte stärka regionens band med den ryska regeringen.

1996 angav Ukrainas konstitution att Krim skulle vara en autonom republik, men all lagstiftning i dess regering måste arbeta med Ukrainas regering. 1997 erkände Ryssland officiellt Ukrainas suveränitet över Krim. Under resten av 1990-talet och fram till 2000-talet återstod en kontrovers över Krim och anti-ukrainska demonstrationer ägde rum 2009.

I slutet av februari 2014 började allvarlig politisk och social oro i Ukrainas huvudstad, Kyiv, efter att Ryssland avbröt ett föreslaget ekonomiskt stödpaket. Den 21 februari 2014 enades Ukrainas president, Viktor Janukovitj om att acceptera ett försvagat ordförandeskap och hålla nya val i slutet av året. Ryssland vägrade emellertid avtalet och oppositionen eskalerade sina protester vilket fick Janukovitj att fly från Kiev den 22 februari 2014. En interimsregering inleddes men ytterligare demonstrationer började äga rum på Krim. Under dessa protester tog ryska extremister över flera regeringsbyggnader i Simferopol och höjde den ryska flaggan. Den 1 mars 2014 skickade Rysslands president, Vladimir Putin, trupper till Krim, med uppgift att Ryssland behövde skydda de etniska ryssarna i regionen från extremister och anti-regeringsprotestanter i Kiev. Den 3 mars hade Ryssland kontroll över Krim.

Som ett resultat av krimens oro hölls en folkomröstning den 16 mars 2014 för att avgöra om Krim skulle förbli en del av Ukraina eller bifogas av Ryssland. Majoriteten av Krims väljare godkände løsrivning, men många motståndare hävdar att omröstningen var okonstitutionell och Ukrainas interimsregering hävdade att den inte skulle acceptera lösningen. Trots dessa påståenden godkände lagstiftare i Ryssland ett fördrag den 20 mars 2014 för att annektera Krim mitt i internationella sanktioner.

Den 22 mars 2014 började ryska trupper storma luftbaser på Krim i ett försök att tvinga ukrainska styrkor från regionen. Dessutom grep man ett ukrainskt krigsfartyg, demonstranter grep en ukrainsk marinbas och pro-ryska aktivister höll protester och stämman i Ukraina. Den 24 mars 2014 började ukrainska styrkor att dra sig tillbaka från Krim.

Regeringen och Krimfolket

Idag anses Krim vara en semi-autonom region. Det har annekterats av Ryssland och anses vara en del av Ryssland av det landet och dess anhängare. Eftersom Ukraina och många västra länder ansåg folkomröstningen i mars 2014 vara olaglig anser de Krim fortfarande vara en del av Ukraina. De i oppositionen säger att omröstningen var olaglig eftersom den "kränkte Ukrainas nyligen förfalskade konstitution och utgör ... [ett försök] ... av Ryssland att utöka sina gränser till Svartahavshalvön under ett hot mot makt." Vid tiden för under detta skrivande gick Ryssland framåt med planer på att annektera Krim trots Ukrainas och internationella opposition.

Rysslands främsta påstående för att ville annektera Krim är att den måste skydda de etniska ryska medborgarna i regionen från extremister och interimsregeringen i Kiev. Majoriteten av Krimens befolkning identifierar sig som etnisk ryska (58%) och över 50% av befolkningen talar ryska.

Ekonomi på Krim

Krimens ekonomi baseras huvudsakligen på turism och jordbruk. Staden Yalta är en populär destination vid Svarta havet för många ryssar, liksom Alushta, Eupatoria, Saki, Feodosia och Sudak. De viktigaste jordbruksprodukterna på Krim är spannmål, grönsaker och vin. Nötkreatur, fjäderfä och får är också viktigt och Krim är hem för en mängd olika naturresurser som salt, porfyr, kalksten och järnsten.