Satelliternas historia - Sputnik I
Share
Historia gjordes den 4 oktober 1957, då Sovjetunionen lyckades lansera Sputnik I. Världens första konstgjorda satellit var ungefär storleken på en basket och vägde endast 183 pund. Det tog cirka 98 minuter för Sputnik I att kretsa runt jorden på sin elliptiska väg. Lanseringen inledde en ny politisk, militär, teknisk och vetenskaplig utveckling och markerade början på rymdkapplöpningen mellan USA och U.S.S.R.
Internationella geofysiska året
1952 beslutade Internationella vetenskapliga rådet att inrätta det internationella geofysiska året. Det var faktiskt inte ett år utan snarare 18 månader, som sattes från 1 juli 1957 till 31 december 1958. Forskare visste att cykler med solaktivitet skulle vara på en hög punkt vid denna tidpunkt. Rådet antog en resolution i oktober 1954 där man uppmanade att artificiella satelliter skulle lanseras under IGY för att kartlägga jordytan.
Amerikanska bidraget
Vita huset tillkännagav planer om att lansera en järnbanesatellit för IGY i juli 1955. Regeringen begärde förslag från olika forskningsbyråer för att genomföra utvecklingen av denna satellit. NSC 5520, the Utkast till policyförklaring om det amerikanska vetenskapliga satellitprogrammet, rekommenderade både skapandet av ett vetenskapligt satellitprogram såväl som utvecklingen av satelliter för rekognoseringsändamål.
National Security Council godkände IGY-satelliten den 26 maj 1955, baserat på NSC 5520. Denna händelse tillkännagavs för allmänheten den 28 juli under en muntlig orientering i Vita huset. Regeringens uttalande betonade att satellitprogrammet var avsett att vara det amerikanska bidraget till IGY och att den vetenskapliga informationen skulle gynna forskare från alla nationer. Naval Research Laboratory: s Vanguard-förslag om en satellit valdes i september 1955 för att representera USA under IGY.
Då kom Sputnik I
Sputnik-lanseringen ändrade allt. Som en teknisk prestation fångade den världens uppmärksamhet och den amerikanska allmänheten utanför vakt. Storleken var mer imponerande än Vanguards avsedda nyttolast på 3,5 pund. Allmänheten reagerade med rädsla för att sovjeternas förmåga att starta en sådan satellit skulle innebära förmågan att lansera ballistiska missiler som skulle kunna bära kärnvapen från Europa till U.S.A..
Sedan slog sovjeterna igen: Sputnik II lanserades den 3 november med en mycket tyngre nyttolast och en hund med namnet Laika.
U.S.-svaret
Den amerikanska försvarsdepartementet svarade på den politiska och offentliga fururen över Sputnik-satelliterna genom att godkänna finansiering för ett annat amerikansk satellitprojekt. Som ett alternativ till Vanguard, började Wernher von Braun och hans Army Redstone Arsenal-team arbeta med en satellit som skulle bli känd som Explorer.
Tidvattnet i rymdloppet förändrades den 31 januari 1958, när USA framgångsrikt lanserade Satellite 1958 Alpha, väl känt som Explorer I. Denna satellit bar en liten vetenskaplig nyttolast som så småningom upptäckte magnetiska strålningsband runt jorden. Dessa bälten fick sitt namn efter huvudutredaren James Van Allen. Explorer-programmet fortsatte som en framgångsrik serie av lätt, vetenskapligt användbart rymdskepp.
Skapandet av NASA
Sputnik-lanseringen ledde också till skapandet av NASA, National Aeronautics and Space Administration. Kongressen antog National Aeronautics and Space Act, ofta kallad "Space Act", i juli 1958, och rymdlagen skapade NASA från och med 1 oktober 1958. Den anslöt sig till NACA, National Advisory Committee for Aeronautics, med andra myndigheter.
NASA fortsatte med banbrytande arbete inom rymdapplikationer, som kommunikationssatelliter, på 1960-talet. Echo-, Telstar-, Relay- och Syncom-satelliterna byggdes av NASA eller av den privata sektorn baserat på betydande framsteg från NASA.
På 1970-talet förändrade NASAs Landsat-program bokstavligen hur vi ser på vår planet. De tre första Landsat-satelliterna sjösattes 1972, 1975 och 1978. De överförde komplexa dataströmmar tillbaka till jorden som kunde omvandlas till färgade bilder.
Landsat-data har använts i en mängd praktiska kommersiella applikationer sedan dess, inklusive grödhantering och fellinjedetektion. Den spårar många slags väder, som torka, skogsbränder och isflak. NASA har också varit involverad i en mängd andra jordvetenskapliga ansträngningar, som jordobservationssystemet för rymdskepp och databehandling som har gett viktiga vetenskapliga resultat i tropisk avskogning, global uppvärmning och klimatförändringar.
