En överförd epitet är ett lite känt men ofta använt tal i vilket en modifierare (vanligtvis ett adjektiv) kvalificerar ett annat substantiv än den person eller sak som den faktiskt beskriver. Med andra ord är modifieraren eller epiteln överförd från substantivet är det avsett att beskriva till ett annat substantiv i meningen.
Ett exempel på en överförd epitet är: "Jag hade en underbar dag." Dagen är inte i sig underbar. De högtalare hade en underbar dag. Blygplanet "underbart" beskriver faktiskt den typ av dagen talaren upplevde. Några andra exempel på överförda epiter är "grymma barer", "sömnlös natt" och "självmordshimmel."
Stängerna, förmodligen installerade i ett fängelse, är livlösa föremål, och kan därför inte vara grymma. Personen som installerade stängerna är grym. Stängerna tjänar bara till att främja personens grymma avsikter. Kan en natt vara sömnlös? Nej, det är personen som upplever en natt där han eller hon inte kan sova som är sömnlös (i Seattle eller någon annanstans). På samma sätt kan en himmel inte vara självmordsdödande - men en mörk, olycksbådande himmel kan öka deprimerade känslorna hos en självmordsindivider.
Ett annat exempel skulle vara: "Sara har ett olyckligt äktenskap." Äktenskapet är flyktigt; en intellektuell konstruktion - den kan varken vara lycklig eller olycklig eftersom ett äktenskap inte kan ha känslor. Sara (och förmodligen hennes make) å andra sidan, skulle kunna ha ett olyckligt äktenskap. Detta citat är då en överförd epitel: Den överför modifieraren "olycklig" till ordet "äktenskap."
Eftersom överförda epiteter tillhandahåller ett medel för metaforiskt språk, använder författare ofta dem för att infusera sina verk med livliga bilder som följande exempel visar:
"När jag satt i badkaret och tvålade en meditativ fot och sjöng ... skulle det lura min allmänhet att säga att jag kände boomps-a-daisy."
Från "Jeeves and the Feudal Spirit" av P.G. Wodehouse
Wodehouse, vars arbete också innehåller många andra effektiva användningar av grammatik och meningsstruktur, överför hans meditativa känsla till foten han tvålar. Han gör till och med tydligt att han verkligen beskriver sina egna känslor av melankoli genom att notera att han inte kunde säga att han "kände boomps-a-daisy" (underbar eller glad). Det var faktiskt det han som kände meditativ, inte sin fot.
I nästa rad kan "tystnad" inte vara diskret. Tystnad är ett koncept som indikerar brist på ljud. Det har ingen intellektuell förmåga. Det är uppenbart att författaren och hans följeslagare diskretade genom att hålla tyst.
"Vi kommer nära de små bäckarna nu och vi håller en diskret tystnad."
Från "Rio San Pedro" av Henry Hollenbaugh
I detta brev från 1935 till den brittiska brittiska poeten och romanförfattaren Stephen Spender, essayist / poet / dramatiker T.S. Eliot använder en överförd epitet för att klargöra sina känslor:
"Du kritiserar inte riktigt någon författare till vilken du aldrig har övergett dig ... Även bara den förvirrande minut räknas."
Eliot uttrycker sin ångest, troligen för kritik av honom eller några av hans verk. Det är inte den minut som är förvirrande, utan snarare är det Eliot som tycker att kritiken är förvirrande och troligen oberättigad. Genom att ringa minut förvirrande försökte Eliot framkalla empati från Spender, som som författare troligen skulle ha förstått hans frustrationer.
Förväxla inte överförda epiteter med personifiering, en talfigur där ett livlöst föremål eller abstraktion ges mänskliga egenskaper eller förmågor. Ett av litteraturens bästa exempel på personifiering är en beskrivande linje från dikten "Dimma" av den hyllade amerikanska poeten Carl Sandburg:
"Dimman kommer på små kattfötter."
Dimma har inte fötter. Det är ånga. Dimma kan inte "komma" som på promenad heller. Så detta citat ger dimma kvaliteter det inte kan ha lite fötter och förmågan att gå. Användningen av personifiering hjälper till att måla en mental bild i läsarnas sinne för dimman som smygar sig in.