Balkanisering är en term som används för att beskriva uppdelningen eller fragmenteringen av en stat eller region i mindre, ofta etniskt liknande platser. Termen kan också hänvisa till upplösning eller uppdelning av andra saker som företag, Internetwebbplatser eller till och med stadsdelar. I denna artikel och från ett geografiskt perspektiv kommer balkanisering att beskriva fragmenteringen av stater och / eller regioner.
I vissa områden som har upplevt balkanisering beskriver termen kollapsen av multietniska stater till platser som nu är etniskt liknande diktaturer och har genomgått många allvarliga politiska och sociala frågor såsom etnisk rening och inbördeskrig. Som ett resultat är balkanisering, särskilt när det gäller stater och regioner, vanligtvis inte en positiv term eftersom det ofta är mycket politiska, sociala och kulturella strider som äger rum när balkanisering inträffar.
Balkaniseringen hänvisade ursprungligen till Europas Balkanhalvön och dess historiska uppdelning efter kontroll av det osmanska riket. Begreppet balkanisering myntades i slutet av första världskriget efter detta uppbrott liksom det österrikiska-ungerska riket och det ryska imperiet.
Sedan början av 1900-talet har Europa såväl som andra platser runt om i världen sett både framgångsrika och misslyckade försök att balkanisera och det finns fortfarande en del ansträngningar och diskussioner om balkanisering i vissa länder idag.
På 1950- och 1960-talet började balkaniseringen ske utanför Balkan och Europa när flera brittiska och franska koloniala imperier började fragmentera och bryta upp i Afrika. Balkaniseringen var på sin höjd i början av 1990-talet men när Sovjetunionen kollapsade och det före detta Jugoslavien sönderdelades.
Med Sovjetunionens kollaps skapades länderna Ryssland, Georgien, Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Estland, Lettland och Litauen. I skapandet av några av dessa länder fanns det ofta extremt våld och fientlighet. Till exempel upplever Armenien och Azerbajdzjan periodiskt krig över sina gränser och etniska enklaver. Förutom våld i vissa har alla dessa nyligen skapade länder haft svåra övergångsperioder i sina regeringar, ekonomier och samhällen.
Jugoslavien skapades genom en kombination av över 20 olika etniska grupper i slutet av första världskriget. Som ett resultat av skillnader mellan dessa grupper fanns det friktion och våld i landet. Efter andra världskriget började Jugoslavien få mer stabilitet men 1980 började de olika fraktionerna i landet slåss för mer självständighet. I början av 1990-talet sönderdelades slutligen Jugoslavien efter att cirka 250 000 människor dödades av krig. Länderna som så småningom skapades från fd Jugoslavien var Serbien, Montenegro, Kosovo, Slovenien, Makedonien, Kroatien och Bosnien och Hercegovina. Kosovo förklarade inte sitt oberoende förrän 2008 och det erkänns fortfarande inte som helt oberoende av hela världen.
Sovjetunionens kollaps och upplösningen av fd jugoslavisen är några av de mest framgångsrika men också de mest våldsamma försöken med balkanisering som har ägt rum. Det har också gjorts försök att balkanisera i Kashmir, Nigeria, Sri Lanka, Kurdistan och Irak. I vart och ett av dessa områden finns det kulturella och / eller etniska skillnader som har orsakat olika fraktioner som vill bryta sig loss från huvudlandet.
I Kashmir försöker muslimer i Jammu och Kashmir att bryta sig loss från Indien, medan i Sri Lanka Tamil Tigers (en separatistorganisation för det tamilska folket) vill bryta sig loss från det landet. Människor i den sydöstra delen av Nigeria förklarade sig vara staten Biafra och i Irak kämpar sunnimuslimska och shiitiska muslimer för att bryta sig loss från Irak. Dessutom har kurdiska människor i Turkiet, Irak och Iran kämpat för att skapa staten Kurdistan. Kurdistan är för närvarande inte en oberoende stat men det är snarare en region med en mestadels kurdisk befolkning.
Under de senaste åren har det talats om de "balkaniserade staterna i Amerika" och om balkanisering i Europa. I dessa fall används inte termen för att beskriva den våldsamma fragmenteringen som inträffade på platser som fd Sovjetunionen och Jugoslavien. I dessa fall beskriver den potentiella divisioner baserade politiska, ekonomiska och sociala skillnader. Vissa politiska kommentatorer i Förenta staterna hävdar till exempel att balkaniseras eller fragmenteras eftersom det är specialintressen med val i specifika områden än med att styra hela landet (West, 2012). På grund av dessa skillnader har det också förekommit några diskussioner och separatistiska rörelser på nationell och lokal nivå.
I Europa finns det mycket stora länder med olika ideal och åsikter, och som ett resultat har det mött balkanisering. Till exempel har det skett separatistiska rörelser på den iberiska halvön och i Spanien, särskilt i de baskiska och katalanska regionerna (McLean, 2005).
Vare sig det är på Balkan eller i andra delar av världen, våldsam eller inte våldsam, är det tydligt att balkanisering är ett viktigt begrepp som har och kommer att fortsätta att forma världens geografi.