Vad gör ett ord till ett ord

Enligt konventionell visdom är ett ord vilken grupp bokstäver som finns i en ordlista. Vilken ordbok? Varför, den oidentifierade auktoriserande ordlistan, naturligtvis:

"Finns det i ordboken?" är en formulering som antyder att det finns en enda leksikalisk myndighet: "Ordboken." Som den brittiska akademikern Rosamund Moon har kommenterat, "Den ordlista som mest citeras i sådana fall är UAD: the Unidentified Authorizing Dictionary, vanligtvis benämnd" ordboken ", men mycket ibland som" min ordbok. "
(Elizabeth Knowles, Hur man läser ett ord. Oxford University Press, 2010)

För att karakterisera detta överdrivna hänsyn till myndigheten i "ordboken" myntade språkforskaren John Algeo uttrycket lexicographicolatry. (Försök titta det där upp i din UAD.)

Det kan faktiskt ta flera år innan ett mycket funktionellt ord formellt erkänns som ett ord av någon ordbok:

För Oxford English Dictionary, en neologism kräver fem års solid bevis för användning för införande. Som nyordsredaktören Fiona McPherson en gång uttryckte det, "Vi måste vara säkra på att ett ord har skapat en rimlig mängd livslängd." Redaktörerna för Macquarie Dictionary skriva i introduktionen till den fjärde upplagan att "för att tjäna en plats i ordboken måste ett ord bevisa att det har viss acceptans. Det vill säga, det måste visa sig ett antal gånger i ett antal olika sammanhang över en tidsperiod."
(Kate Burridge, Gift of the Gob: Morsels of English Language History. HarperCollins Australien, 2011)

Så om ett ords status som ett ord inte beror på dess omedelbara uppträdande i "ordboken", vad beror det på?

Definiera ord

Som lingvist Ray Jackendoff förklarar, "Det som gör ett ord till ett ord är att det är en koppling mellan ett uttalbart ljudstycke och en mening" (En användarhandbok för tankar och mening, 2012). Sagt på ett annat sätt, skillnaden mellan ett ord och en oinförståelig sekvens av ljud eller bokstäver är att - för vissa människor, åtminstone - ett ord har någon form av mening.

Om du föredrar ett mer expansivt svar kan du tänka på Stephen Mulhalls läsning av Wittgensteins Filosofiska undersökningar (1953):

[W] hat gör ett ord ett ord är inte dess individuella korrespondens med ett objekt, eller förekomsten av en teknik för dess användning som isoleras, eller dess kontraster med andra ord, eller dess lämplighet som en del av en meny med meningar och tal-akter; det beror i den sista analysen på att det tar sin plats som ett element på ett av de otaliga slags sätt som varelser som oss säger och gör saker med ord. Inuti det oöverskådliga komplexa sammanhanget fungerar enskilda ord utan låt eller hinder, deras band till specifika objekt utan fråga; men utanför det är de bara andetag och bläck ...
(Arv och originalitet: Wittgenstein, Heidegger, Kierkegaard. Oxford University Press, 2001)

Eller som Virginia Woolf uttryckte det:

[Ord] är de vildaste, friaste, mest ansvarslösa, mest outlärbara av alla saker. Naturligtvis kan du fånga dem och sortera dem och placera dem i alfabetisk ordning i ordböcker. Men ord lever inte i ordböcker; de lever i sinnet.