Stress och accentmärken på spanska

Att veta hur bokstäver uttalas är bara en aspekt av att lära sig spanska uttal. En annan nyckelaspekt är att veta vilken stavelse som bör betonas, det vill säga den som får mest högtryck. Lyckligtvis har spanska bara tre grundläggande regler för stress, och det finns väldigt få undantag.

Regler för spanska stress- och accentmärken

Spanska använder det akuta accentmärket (ett som stiger från vänster till höger) för att indikera stress i vissa ord. Graven och circumflex accentmärken används inte. Akentemärket används i huvudsak om att följa de första två reglerna nedan inte korrekt anger vilket stavelse som får stressen:

Om ett ord utan ett accentmärke slutar i en vokal, n, eller s, spänningen är på näst sista stavelsen (näst sista). Till exempel, tillro, computadora, joven. och zapatos alla har sitt accent på nästa till sist stavelse. De flesta ord passar denna kategori.
Ett ord utan ett accentmärke som slutar med andra bokstäver har spänningen på den sista stavelsen. Till exempel, hotel, haBlar, matador, och virTUD alla har accenten på den slutliga stavelsen.
Om ett ord inte uttalas enligt ovanstående två regler, placeras en accent över vokalen på stavelsen som får stressen. Till exempel, coMun, lapiz, migdico, iGLES, och ojala alla har stressen på den angivna stavelsen.

De enda undantagen från ovanstående är några ord av utländskt ursprung, i allmänhet ord antagna från engelska, som behåller sin ursprungliga stavning och ofta sitt uttal. Till exempel, smörgås stavas vanligtvis utan accent över initialen en, även om stressen är som på engelska. På samma sätt skrivs personliga namn och platsnamn av utländskt ursprung vanligtvis utan accenter (om inte accenter används på originalspråket).

Observera också att vissa publikationer och tecken inte använder accentmärken över stora bokstäver, men för tydlighets skull är det bättre att använda dem när det är möjligt.

Hur man kan göra ett ord i ett flertal kan ändra accentmärket

Eftersom ord som slutar på s eller n ha en accent på nästa sista stavelse och en -es ibland används för att göra singulära ord plural, att göra ett ord singular eller plural kan påverka accentmärket. Detta kan påverka både substantiv och adjektiv.

Om ett ord med två eller flera stavelser och utan accentmärke slutar i ett n, tillsats -es till ordet kommer att kräva att ett accentmärke läggs till. (Substantiv och adjektiv som slutar i en ostörd vokal följt av s har identiska singular- och pluralformer.) Ord i denna kategori är sällsynta.

joven (singular, "ungdom" eller "ung"), Jóvenes (flertal)
crimen (singular, "brottslighet"), crímenes (flertal)
kanon (singular, "regel"), Canones (regler)
Aborigen (singular, "inhemska"), aborígenes (flertal)

Mer vanliga är singulära ord som slutar på n eller s och ha en accent på den slutliga stavelsen. När sådana ord eller två eller flera stavelser görs plural genom att lägga till -es, accentmärket behövs inte längre.

almacén (singular, "lager"), Almacenes (flertal)
talisman (singular, "lucky charm"), talismanes (flertal)
afiliación (singular, tillhörighet), afiliciones (flertal)
común (singular, "vanlig"), comunes (flertal)

Ortografiska accentmärken

Ibland används accentmärken bara för att skilja två liknande ord, och de påverkar inte uttalet eftersom markerna redan finns på en stavelse som är stressad. Till exempel, el (the) och él (han) uttalas båda på samma sätt, även om de har helt olika betydelser. Likaså några ord, quien eller Quién, använda accentmärken när de visas i frågor, men vanligtvis inte på annat sätt. Accenter som inte påverkar uttalet kallas ortografiska accenter.

Här är några vanliga ord som påverkas av en ortografisk accent:

aun (Inklusive), Aun (fortfarande)
como (som jag äter), cómo (hur)
de (av), dé (form av dar)
que (det), qué (vad)
se (reflexivt pronomen), sé (form av sabel)
si (om), si (ja)

Key Takeaways

Spanska ord utan skrivna accentmerken har påfrestningen på den sista stavelsen om inte ordet slutar i s eller n, i vilket fall accenten fortsätter med nästa till sist stavelse.
Ett accentmärke används för att indikera att spänningen går på den stavelsen där mönstret ovan inte följs.
Ibland används ett accentmärke för att skilja skillnader mellan två ord som annars stavas lika.

språk