Använda accenter på franska huvudstäder

Du kanske har hört att stora bokstäver inte ska vara accentuerade. Det här kan vara bra råd, men verkligen är det helt upp till dig om du vill använda accenter på franska versaler. De flesta av tiden är de inte nödvändiga, och därför lägger de flesta fransktalande inte till dem.

I publiceringen har de inte heller lagts till sedan dess Vogue tidningen beslutade för ungefär 20 år sedan att de var för små för att kunna läsas i tryck och försämras från tydlighet och god design; mycket av publiceringsvärlden gick med på och följde efter. Som sagt, det finns faktiskt två fall när dubör alltid använda accenter på versaler:

Undvik generande missförstånd eller misstag

Titta på vad som händer när en annons för kex salés (saltade kexar) är skrivna i alla kepsar: BISCUITS SALES, ett LOL-värdigt misstag som betyder "smutsiga crackers." Yum! Det är så mycket tydligare att skriva BISCUITS SALÉS, n'est-ce pas?

Det finns gott om exempel på franska homografier som fallet ovan, ord som är stavade lika (eller nästan lika) men betyder olika saker, där om man inte lägger till en accent eller accenter kan det leda till pinsamma resultat. Överväga Haler ("att dra in") kontra Haler ("att sola"); ARRIERE ("bakåt") kontra arrière ("orderstock"); och interne ("intern") kontra interne ("en fånge på ett mentalsjukhus"), för att nämna några.

Korta namnen: Namnet på ett företag eller en person.

Det är viktigt att visa respekt för organisationer och människor genom att stava sina namn korrekt, samt att se till att den som läser namnet vet hur det ska stavas. Om du inte skriver accenten när namnet finns i alla kepsar kanske din läsare inte inser att det finns en accent när den personen senare sätter sig ned för att skriva ett brev till personen eller organisationen i fråga.

Vad Académie Française säger

En del människor hävdar att det bara är mer meningsfullt att alltid använda accenter på versaler på franska. Och augusti Académie française håller med:

På ne peut que déplorer que l'usage des accents sur les majuscules soit flottant. On observera dans les textes manuskritter une tendance certaine à l'omission des accents. En typographie, parfois, cerences suppriment tous les accents sur les capitales sous prétexte de modernism, en fait pour réduire les frais de composition.

Il convient cependant d'observer qu 'en français, l'accent a pleine valeur orthographique. Son frånvaro ralentit la föreläsning, fait hésiter sur la prononciation, et peut même induire en erreur. Il en va de même pour le tréma et la cédille.

On veille donc, en bonne typografi, à utiliser systématiquement les capitales accentuées, y compris la préposition À, comme le font bien sûr tous les dictionnaires, à commencer par le Dictionnaire de l'Académie française, ou les grammaires, comme Le Bon användning de Grevisse, mais aussi l'Imprimerie nationale, la Bibliothèque de la Pléiade, etc. Quant aux textes manuskritter eller daktylografier, il est évident que leurs auteurs, dans un souci de clarté et de correction, auraient tout intérêt à suivre également cette règle.