Höjning av kokpunkten inträffar när kokpunkten för en lösning blir högre än kokpunkten för ett rent lösningsmedel. Temperaturen vid vilken lösningsmedlet kokar höjs genom tillsats av eventuellt icke-flyktigt lösningsmedel. Ett vanligt exempel på höjning av kokpunkten kan observeras genom att tillsätta salt till vatten. Vattnets kokpunkt ökar (även om det i detta fall inte räcker för att påverka matens matlagningshastighet).
Höjning av kokpunkten, som frysepunktdepression, är en materiell egenskap. Detta betyder att det beror på antalet partiklar som finns i en lösning och inte på typen av partiklar eller deras massa. Med andra ord ökar koncentrationen av partiklarna temperaturen vid vilken lösningen kokar.
I ett nötskal ökar kokpunkten eftersom de flesta lösta partiklar förblir i vätskefasen snarare än in i gasfasen. För att en vätska ska koka måste dess ångtryck överstiga omgivningstrycket, vilket är svårare att uppnå när du tillsätter en icke flyktig komponent. Om du vill kan du tänka på att lägga till en lösning som utspädande lösningsmedlet. Det spelar ingen roll om det lösta ämnet är en elektrolyt eller inte. Till exempel sker kokpunktens höjning av vatten oavsett om du tillsätter salt (en elektrolyt) eller socker (inte en elektrolyt).
Mängden höjning av kokpunkten kan beräknas med hjälp av Clausius-Clapeyron-ekvationen och Raoults lag. För en idealisk utspädd lösning:
Kokpunkttotal = Kokpunktlösningsmedel + ATb
där ΔTb = molalitet * Kb * i
med Kb = ebullioskopisk konstant (0,52 ° C kg / mol för vatten) och i = Van't Hoff-faktor
Ekvationen är också vanligtvis skriven som:
ΔT = Kbm
Höjningskonstanten för kokpunkten beror på lösningsmedlet. Här är till exempel konstanter för några vanliga lösningsmedel:
Lösningsmedel | Normal kokpunkt, oC | Kb, oCentimeter-1 |
vatten | 100,0 | 0,512 |
bensen | 80,1 | 2,53 |
kloroform | 61,3 | 3,63 |
ättiksyra | 118,1 | 3,07 |
nitrobensen | 210,9 | 5,24 |