Stethacanthus

Namn:

Stethacanthus (grekiska för "bröstspik"); uttalas STEH-thah-CAN-thuss

Livsmiljö:

Hav över hela världen

Historisk period:

Sen Devonian-Early Carboniferous (390-320 miljoner år sedan)

Storlek och vikt:

Två till tre fot långa och 10-20 pund

Diet:

Marina djur

Utmärkande egenskaper:

Liten storlek; konstiga, strykbrädformade ryggstruktur på män

Om Stethacanthus

På de flesta sätt var Stethacanthus en obemärkbar förhistorisk haj från de sena Devoniska och tidiga karbonperioderna - relativt liten (högst tre fot lång och 20 kilo) men ett farligt, hydrodynamiskt rovdjur som utgjorde en konstant hot mot små fiskar som liksom andra, mindre hajar. Det som verkligen skilde Stethacanthus ut var det konstiga utsprånget - ofta beskrivet som ett "strykbräda" - som sprang ut från ryggen på hanarna. Eftersom toppen av denna struktur var grov, snarare än slät, har experter spekulerat att den kan ha fungerat som en dockningsmekanism som fäst män säkert till kvinnor under parningen.

Det tog lång tid och mycket fältarbete för att bestämma det exakta utseendet och funktionen för detta "ryggborstkomplex" (som "strykbrädan" kallas av paleontologer). När de första Stethacanthus-proverna upptäcktes, i Europa och Nordamerika i slutet av 1800-talet, tolkades dessa strukturer som en ny typ av fenor; "Clasper" -teorin accepterades först på 1970-talet, efter att det upptäcktes att endast män hade "strykbrädor." (Vissa paleontologer har föreslagit en andra användning för dessa strukturer; på avstånd ser de ut som jättemunnor, som kan ha skrämt bort större, närsynta rovdjur).

Med tanke på de stora, platta "strykbrädorna" som sticker ut från ryggen, kunde Stethacanthus-vuxna (eller åtminstone män) inte ha varit särskilt snabba simmare. Detta faktum, i kombination med det unika arrangemanget av denna förhistoriska hajens tänder, pekar på att Stethacanthus främst varit en botnmatare, även om det kanske inte hade varit negativt att aktivt jaga långsammare fisk och bläckfiskar när möjligheten presenterade sig.