Grunderna i titrering

Titrering är en procedur som används i kemi för att bestämma molariteten hos en syra eller en bas. En kemisk reaktion upprättas mellan en känd volym av en lösning med okänd koncentration och en känd volym av en lösning med en känd koncentration. Den relativa surheten (basaliteten) hos en vattenlösning kan bestämmas med användning av de relativa syraekvivalenterna. En syraekvivalent är lika med en mol H+ eller H3O+ joner. På liknande sätt är en basekvivalent lika med en mol OH- joner. Tänk på att vissa syror och baser är polyprotiska, vilket innebär att varje mol i syran eller basen kan frigöra mer än en syra eller basekvivalent.

När lösningen med känd koncentration och lösningen med okänd koncentration reageras till den punkt där antalet syraekvivalenter är lika med antalet basekvivalenter (eller vice versa), Ekvivalenspunkten är nådd. Ekvivalenspunkten för en stark syra eller en stark bas inträffar vid pH 7. För svaga syror och baser behöver ekvivalenspunkten inte uppstå vid pH 7. Det kommer att finnas flera ekvivalenspoäng för polyprotiska syror och baser.

Hur man uppskattar likvärdighetspunkten

Det finns två vanliga metoder för att uppskatta ekvivalenspunkten:

  1. Använd en pH-mätare. För denna metod görs ett diagram som visar lösningens pH som en funktion av volymen av tillsatt titrant.
  2. Använd en indikator. Denna metod bygger på att man observerar en färgförändring i lösningen. Indikatorer är svaga organiska syror eller baser som har olika färger i deras dissocierade och odelade tillstånd. Eftersom de används i låga koncentrationer förändrar indikatorerna inte nämnvärt en ekvivalenspunkt för en titrering. Den punkt där indikatorn ändrar färg kallas slutpunkt. För en korrekt utförd titrering är volymskillnaden mellan slutpunkten och ekvivalenspunkten liten. Ibland ignoreras volymskillnaden (fel); i andra fall kan en korrigeringsfaktor tillämpas. Volymen som läggs till för att uppnå slutpunkten kan beräknas med denna formel: VENNEN = VBNB där V är volym, N är normalitet, A är syra och B är en bas.