Xenosmilus, en annan förhistorisk nordamerikansk katt

Xenosmilus (grekisk för "främmande sabel"), uttalad ZEE-no-SMILE-us, bodde i slättarna i sydöstra Nordamerika under Pleistocen för ungefär en miljon år sedan. Xenosmilus var cirka fem meter lång och 400 till 500 pund. Den levde på en diet med kött. Utmärkande egenskaper hos denna förhistoriska katt inkluderar dess stora storlek, muskulära ben och relativt korta hundtänder.

Om Xenosmilus

Kroppsplanen för Xenosmilus överensstämmer inte med tidigare kända sabel-tand-kattstandarder. Detta Pleistocen-rovdjur hade både korta, muskulösa ben och relativt korta, trubbiga hjärtdjur, en kombination som aldrig tidigare har identifierats i denna ras. Paleontologer tror att Xenosmilus var en "machairodont" katt och därmed en ättling till den mycket tidigare Machairodus. Den unika skalle- och tandstrukturen hos Xenosmilus har inspirerat ett märkligt smeknamn, Cookie-Cutter Cat. Det är än så länge okänt om Xenosmilus begränsades till sydöstra Nordamerika eller var mer spridd över hela kontinenten (eller, för den delen, någonsin gjort det ner så långt som Sydamerika), som de enda två fossila exemplar som upptäcktes i Florida i början av 1980-talet.

Det mest slående med Xenosmilus, förutom dess cookie-cutter bite, är hur stor den var. Vid 400 till 500 pund var det bara blyg för viktklassen för den största kända förhistoriska katten, Smilodon, bättre känd som sabeltandig tiger. Liksom Smilodon var Xenosmilus helt klart inte lämpad för att förfölja eller bedriva byte i hög hastighet. Snarare skulle denna katt ha lounged i de låga grenarna av träd, stött på långsamma megafauna däggdjur när de gick förbi, grävt sina kakskärande tänder i magen eller sidorna, bara för att släppa taget och lugnt följde dem medan de långsamt ( eller inte-så-långsamt) blödde ihjäl. Benen av peccaries, en typ av svin som är infödd i Nordamerika, har hittats i samband med fossil av Xenosmilus, så vi vet åtminstone att fläsk stod på menyn.