volere, som huvudsakligen översätter till engelska "att vilja" är, precis som dess engelska motsvarighet, ett ganska viktigt verb. Du använder den för att uttrycka vilja, förväntningar, lösa, kräva, kommando och önskan. Det är oregelbundet, så det följer inte det vanliga -ere verbets slutmönster.
Används som ett transitivt verb, volere tar ett direkt objekt eller en complemento oggetto diretto, och, i sammansatta tider, hjälpverbet avere:
Men volere är också en av triumviraten för italienska modala verb, eller verbi servili, hjälpa till i uttrycket av andra verb och används för att uttrycka viljan att göra något, så det kan följas direkt av ett annat verb (också en complemento oggetto): voglio leggere, voglio ballare, voglio andare i Italia.
När den används som sådan, volere tar hjälpmedlet som krävs av verbet som det serverar. Till exempel, om du kopplar ihop volere med andare, vilket är ett intransitivt verb som tar essere, i sammansatta tider volere tar essere: Sono voluta andare a casa (Jag ville gå hem).Om det vi vill göra är mangiare, vilket är transitivt och tar avere, volere, i så fall tar avere: Ho voluto mangiare (Jag ville äta). Kom ihåg dina grundregler för att välja rätt hjälp: ibland är det ett val från fall till fall beroende på meningen och användningen av verbet. Om du använder volere med ett reflexivt eller ömsesidigt verb krävs det essere.
volere kan också användas för att uttrycka önskan i kombination med che:
Det mjukare, mindre krävande uttrycket av volere är villkoret "Jag skulle vilja", som kan användas på alla samma sätt som dess engelska motsvarighet (men notera den underordnade ansträngningen med che):
När volere används som ett modalt verb, i konstruktioner med direkta och indirekta objektpronomen och kombinerade pronomen, pronomen kan gå före antingen verb eller fästas till infinitiv som volere stöder: Volete aiutarmi eller mi volete aiutare; lo voglio prendere eller voglio prenderlo; glielo volete vågar eller volete darglielo.
Volerci pronominal och opersonlig, med essere, betyder "det tar" eller "det kräver", som krävs, särskilt i tid eller pengar men också andra saker. Till exempel:
Du konjugerar bara i tredje person entall eller flertal enligt vad som krävs. Du kan använda den konstruktionen kvasreflexivt med reflexiva pronomen om nödvändigheten är personlig snarare än opersonlig. Till exempel,