Det engelska språket är fullt av ord som låter liknande men har olika betydelser - eller ord som låter annorlunda men faktiskt betyder liknande saker. Substantiven hobby och yrke är bland den tidigare gruppen. Även om dessa två substantiv ser ut och låter väldigt lika, är deras betydelse faktiskt inte densamma.
En hobby är en hobby eller någon annan aktivitet som utövas förutom ens vanliga arbete; det kan särskilt hänvisa till något som är en persons "sanna" passion eller intresse.
EN yrke är ens huvudsakliga sysselsättning, som ofta används i samband med ett kall till ett visst livsstil eller handlingssätt.
Både hobby och yrke härstammar ursprungligen från ett latiniskt verb, vocare, vilket betyder "att ringa." Hobby härrör från en sammansatt version av detta ord, avocatio, vilket sammansattes ab (en preposition som betyder "bort från") och vocare att skapa ett ord som betecknade en "distraktion" eller något utanför huvudvägen. Eftersom en avokation är ett intresse som är "utanför banan" för ens dagliga arbete, är det lätt att se hur detta ord har kommit igenom.
Yrke, däremot kommer från vocare utan några förändringar. När ordet yrke verkar, det bär vanligtvis en konnotation av inte bara ett jobb, utan ett jobb som är en del av en persons samtal i livet. Det kan fortfarande användas bara som en synonym för "jobb" eller "yrke", men i samtida användning har det oftare det extra skiktet av betydelse som ett jobb som känns mer som ett kall.
(a) Efter att ha gått av med undervisningen, bestämde min far att fokusera på sin länge _____ av jonglering.
(b) "Av det yttre kontot var Simone Weil ett misslyckande flera gånger, men i hennes sanna _____ som författare lyckades hon briljant."
(Thomas R. Nevin, Simone Weil: Porträtt av en självförvisad jud. University of North Carolina Press, 1991)
Svar på övningar: Avokation och röstning
(a) Efter att ha gått av med undervisningen, bestämde min far att fokusera på sin länge hobby av jonglering.
(b) "Av det yttre kontot var Simone Weil ett misslyckande flera gånger, ändå i hennes sant yrke som författare lyckades hon briljant. "
(Thomas R. Nevin, Simone Weil: Porträtt av en självförvisad jud. University of North Carolina Press, 1991)