'Face' -kultur i Kina

Även om vi i väst talar om ”rädda ansikte” ibland, är begreppet ”ansikte” (面子 & # xff09; långt djupare förankrat i Kina, och det är något du kommer att höra folk prata om hela tiden.

'Ansikte'

Precis som i det engelska uttrycket "rädda ansikte", är "ansiktet" vi pratar om här inte ett bokstavligt ansikte. Snarare är det en metafor för en persons rykte bland sina kamrater. Så om du till exempel hör det sa att någon "har ansikte" betyder det att de har ett gott rykte. Någon som inte har ansikte är någon som har ett mycket dåligt rykte.

Vanliga uttryck som involverar "Face"

• Att ha ansikte (有 面子): Har ett gott rykte eller god social ställning.
• Inte har ansikte (没 面子): Inte har ett gott rykte eller har dålig social ställning.
• Att ge ansikte (给 面子): Ge hänsyn till någon för att förbättra deras anseende eller rykte, eller för att hylla sitt överlägsna rykte eller anseende.
• Tappa ansiktet (丢脸): Förlorar social status eller skadar sitt rykte.
• Inte vill ha ansikte (不要脸): Att agera skamlöst på ett sätt som antyder att man inte bryr sig om sitt eget rykte.

'Face' i det kinesiska samhället

Även om det uppenbarligen finns undantag, är det kinesiska samhället i allmänhet ganska medvetet om hierarki och rykte bland sociala grupper. Människor som har gott rykte kan öka andras sociala ställning genom att ”ge dem ansikte” på olika sätt. I skolan, till exempel, om ett populärt barn väljer att leka eller göra ett projekt med en ny student som inte är välkänd, ger det populära barnet den nya studenten ansikte och förbättrar deras rykte och sociala ställning i gruppen. På samma sätt, om ett barn försöker ansluta sig till en grupp som är populär och avvisas, kommer de att ha tappat ansiktet.

Uppenbarligen är ett medvetande om rykte ganska vanligt också i väst, särskilt bland vissa sociala grupper. Skillnaden i Kina kan vara att det ofta och öppet diskuteras och att det inte finns något riktigt "brunnoser" -stigma förknippat med att aktivt sträva efter att förbättra sin egen ställning och rykte som det ibland är i väst.

På grund av den vikt som läggs på underhåll av ansiktet, kretsar några av Kinas vanligaste och mest skärande förolämpningar också kring konceptet. ”Vilken ansiktsförlust!” Är ett vanligt utrop från publiken när någon gör sig lur eller gör något de inte borde göra, och om någon säger att du inte ens vilja ansikte (不要脸), då vet du att de verkligen har en mycket låg åsikt om dig.

'Face' i kinesisk företagskultur

Ett av de mest uppenbara sätten på vilket detta spelar ut är att undvika allmän kritik i alla undantagsfall. Där en chef i ett västerländskt affärsmöte kan kritisera en anställds förslag, till exempel, skulle direkt kritik vara ovanligt i ett kinesiskt affärsmöte eftersom det skulle göra att den person som kritiseras förlorar ansiktet. Kritik, när det måste vara, överförs i allmänhet privat så att det kritiserade partiets rykte inte skadas. Det är också vanligt att uttrycka kritik indirekt genom att helt enkelt undvika eller omdirigera diskussionen om något snarare än att erkänna eller hålla med om det. Om du gör en tonhöjd i ett möte och en kinesisk kollega säger: "Det är väldigt intressant och värt att överväga" men sedan ändrar ämnet, är chansen stor att de är inte hitta din idé alls intressant. De försöker bara hjälpa dig att rädda ansiktet.

Eftersom mycket av Kinas företagskultur bygger på personliga relationer (guanxi 关系), är att ge ansikte också ett verktyg som ofta används för att göra inroads till nya sociala kretsar. Om du kan få godkännandet av en viss person med hög social ställning, kan den personens godkännande och anseende inom sin jämställdhetsgrupp "ge" dig det "ansikte" som du behöver för att bredare accepteras av deras kamrater.