Så här bevisar du dina anslutningar till släktträd

Det finns inget som är mer frustrerande för en släktforskare än att hitta information om en förfader i en publicerad bok, webbsida eller databas, för att senare konstatera att informationen är full av fel och inkonsekvenser. Mor- och farföräldrar är ofta kopplade till föräldrar, kvinnor bär barn vid 6 års ålder, och ofta är hela grenar av ett släktträd knutna baserat på inget annat än en troll eller gissning. Ibland kanske du inte ens upptäcker problemen förrän någon gång senare, vilket leder till att du snurrar dina hjul och kämpar för att bekräfta felaktiga fakta eller undersöka förfäder som inte ens är din.

Vad kan vi som släktforskare göra för att:

1. Se till att vår familjehistoria är så väl undersökta och korrekta som möjligt.
2. Utbilda andra så att alla dessa felaktiga släktträd inte fortsätter att skapa och föröka sig?

Hur kan vi bevisa våra släktträdförbindelser och uppmuntra andra att göra detsamma? Det är här den Genealogical Proof Standard som inrättats av Board for Certification of Genealogists kommer in.

Genealogisk bevisstandard

Som beskrivs i "Släktforskningsstandarder" av styrelsen för certifiering av släktforskare, Genealogisk bevisstandard består av fem element:

• En ganska uttömmande sökning efter all relevant information
• En fullständig och korrekt citering till källan för varje objekt som används
• Analys av den insamlade informationens kvalitet som bevis
• Lösning av motstridiga eller motsägelsefulla bevis
• Kom fram till en välgrundad, sammanhängande skriftlig slutsats

En släktforskning som uppfyller dessa standarder kan betraktas som bevisad. Det kanske fortfarande inte är 100% korrekt, men det är så nära exakt som vi kan få med tanke på den information och källor som finns tillgängliga för oss.

Källor, information och bevis

När du samlar in och analyserar bevisen för att "bevisa" ditt ärende är det viktigt först att förstå hur släktforskare använder källor, information och bevis. Slutsatser som uppfyller de fem elementen i Genealogical Proof Standard kommer i allmänhet att fortsätta att vara sanna, även om nya bevis upptäckts. Terminologin som används av släktforskare är också lite annorlunda än vad du kanske har lärt dig i historiksklassen. Istället för att använda villkoren primärkälla och sekundär källa, släktforskare kvantifierar skillnaden mellan källor (original eller derivat) och den information som härrör från dem (primär eller sekundär). 

• Original kontra derivatkällor
  Med hänvisning till ursprung av posten, originalkällor är poster som bidrar med skriftlig, muntlig eller visuell information som inte härleds-kopieras, abstraheras, transkriberas eller sammanfattas från en annan skriftlig eller muntlig post. Derivatkällor är enligt sin definition poster som har härledts-kopierats, abstraherats, transkriberats eller sammanfattats från tidigare existerande källor. Ursprungliga källor vanligtvis bära mer vikt än derivatkällor.
• Primär kontra sekundär information
  Med hänvisning till kvaliteten på informationen i en viss post, kommer primär information från poster som skapats vid eller i närheten av en händelsetid med information som bidrog av en person som hade rimligt nära kunskap om händelsen. Sekundär information, däremot, är information som finns i poster som skapats en betydande tid efter att en händelse inträffat eller bidragit av en person som inte var närvarande vid evenemanget. Primär information vanligtvis bär mer vikt än sekundär information.
• Direkt mot indirekt bevis
  Bevis kommer bara in när vi ställer en fråga och överväga sedan om informationen i en viss post svarar på den frågan. Direkt bevis är information som direkt svarar på din fråga (t.ex. när föddes Danny?) utan behov av andra bevis för att förklara eller tolka den. Indirekt bevis, å andra sidan är omständighetsinformation som kräver ytterligare bevis eller tanke för att konvertera den till en pålitlig slutsats. Direkt bevis vanligtvis bär mer vikt än indirekt bevis.

Dessa klasser av källor, information, en originalkälla och bevis är sällan lika tydliga som de låter eftersom information som finns i en viss källa kan vara antingen primär eller sekundär. Till exempel kan en källa som innehåller primär information som direkt hänför sig till döden också ge sekundär information om föremål som den avlidens födelsedatum, föräldernamn och till och med barns namn. Om informationen är sekundär måste den utvärderas ytterligare utifrån vem som lämnat den informationen (om den var känd), huruvida informanten var närvarande vid de aktuella händelserna eller inte, och hur nära denna information korrelerar med andra källor.