Hur man använder indirekta citat i skrivandet för fullständig tydlighet
Share
Skrivande är ett "indirekt citat" ett parafras av någon annans ord: Det "rapporterar" om vad en person sa utan att använda de exakta orden från talaren. Det kallas också "indirekt diskurs" och "indirekt tal."
Ett indirekt offert (till skillnad från en direkt offert) placeras inte i citattecken. Till exempel: Dr. King sa att han hade en dröm.
Kombinationen av ett direkt offert och ett indirekt citat kallas ett "blandat citat". Till exempel: King berömde melodiöst "veteranerna i kreativt lidande" och uppmanade dem att fortsätta kampen.
Exempel och observationer
Obs: I följande citerade exempel använder vi normalt citattecken eftersom vi ger dig exempel och observationer av indirekta citat från tidningar och böcker som vi direkt citerar. För att undvika förvirring när det gäller frågan om indirekta citat och även situationer där du skulle växla mellan direkta och indirekta citat, har vi beslutat att avstå från de extra citattecken.
Det var Jean Shepherd, tror jag, som sa att han efter tre veckor i kemi var sex månader bakom klassen.
(Baker, Russell. "Den grymaste månaden." New York Times, 21 september 1980.)
Den amerikanska marinen Admiral William Fallon, befälhavare för den amerikanska Stillahavskommandot sade att han ringde till kinesiska motsvarigheter för att diskutera Nordkoreas missiltest, till exempel, och fick ett skriftligt svar där det i huvudsak sa: "Tack, men nej tack."
(Scott, Alwyn. "USA kan smälla Kina med kostym i tvist om immateriella rättigheter." Seattle Times, 10 juli 2006.)
I sin order igår sade domare Sand i själva verket att om staden var villig att erbjuda incitament till utvecklare av lyxbostäder, kommersiella centra, köpcentra och verkställande parker, borde den också hjälpa bostäder för minoritetsgruppsmedlemmar.
(Feron, James. "Citation Bias Order, USA bromsar Yonkers om hjälp till byggare." The New York Times, 20 november 1987.)
Fördelar med indirekta offertar
Indirekt diskurs är ett utmärkt sätt att säga vad någon sa och undvika frågan om helt och hållet att citera. Det är svårt att vara obekväm med indirekt diskurs. Om en offert är något som "Jag kommer att vara beredd på någonting, vid första antydningen av gryningen", och du tror, av någon anledning, att det kanske inte är i den ordliga zonen, släpp citattecken och ange det i indirekt diskurs (förbättra logiken medan du är på det).
Hon sa att hon skulle vara där vid det första antydandet av gryningen, förberedd på allt.
(McPhee, John. "Elicitation." The New Yorker, 7 april 2014.)
Skift från direkt till indirekta offert
Ett indirekt citat rapporterar någons ord utan att citera ord för ord: Annabelle sa att hon är en jungfru. I ett direkt citat presenteras exakta ord från en talare eller författare, med offertmärken: Annabelle sa: "Jag är en jungfru." Omeddelade skift från indirekta till direkta offertar är distraherande och förvirrande, särskilt när författaren inte lyckas införa de nödvändiga citattecken.
(Hacker, Diane. Bedford-handboken, 6: e upplagan, Bedford / St. Martins, 2002.)
Blandat offert
Det finns många skäl till varför vi kan välja att blanda offert på en annan snarare än att direkt eller indirekt citera honom. Vi blandade ofta citat ett annat eftersom (i) det rapporterade yttrandet är för långt för att direkt citera, men reportern vill säkerställa noggrannhet på vissa nyckelpassager, (ii) vissa passager i det ursprungliga yttrandet var särskilt väl sätta ..., (iii) kanske orden som användes av den ursprungliga högtalaren var (potentiellt) stötande för en publik och talaren vill distansera sig från dem genom att indikera att det är orden från den enskilda som rapporteras och inte hans egen ... och (iv) uttryck som blandas citerade kan vara ungrammatisk eller en solecism och talaren försöker indikera att han inte är ansvarig ...
(Johnson, Michael och Ernie Lepore. Misrepresentation Misrepresentation, Förstå offert, ed. av Elke Brendel, Jorg Meibauer och Markus Steinbach, Walter de Gruyter, 2011.)
Författarens roll
I indirekt tal är reportern fritt att införa information om den rapporterade talhändelsen ur sin synvinkel och på grundval av sin kunskap om världen, eftersom han inte hävdar att ge de faktiska orden som uttalades av den ursprungliga talaren ( s) eller att hans rapport är begränsad till vad som faktiskt sades. Indirekt tal är reporterns tal, dess pivot är i rapportsituationens tal.
(Coulmas, Florian. Direkt och indirekt tal, Mouton de Gruyter, 1986.)
