I lingvistik, informa är införlivandet av aspekter av intim, personlig diskurs (såsom språkligt språk) i offentliga former av talad och skriftlig kommunikation kallas informalisering. Det heter också demotization.
Conversationalization är en nyckelaspekt i den mer allmänna processen för informalisering, även om de två termerna ibland behandlas som synonymer.
Vissa språkvetare (framför allt diskursanalytiker Norman Fairclough) använder uttrycket gränsövergång för att beskriva vad de uppfattar som utvecklingen i postindustrialiserade samhällen av "ett komplicerat utbud av nya sociala relationer", med "beteende (inklusive språkligt beteende) ... förändras som ett resultat" (Sharon Goodman, Omdesign engelska, 1996). Informalisering är ett utmärkt exempel på denna omvandling.
Fairclough beskriver vidare informalisering som sådan:
"Konstruktionen av informalitet, vänskap och till och med intimitet innebär en gränsöverskridning mellan det offentliga och det privata, det kommersiella och det inhemska, vilket delvis utgörs av en simulering av vardagens diskursiva praxis, samtalsdiskurs." (Norman Fairclough, "Gränsövergångar: diskurs och social förändring i samtida samhällen." Förändring och språk, ed. av H. Coleman och L. Cameron. Flerspråkiga frågor, 1996)
"Språkligt innebär [informalisering] förkortade adressvillkor, sammandragningar av negativa och hjälpverb, användningen av aktiva snarare än passiva meningar, samtalsspråk och slang. Det kan också innebära antagande av regionala accenter (i motsats till att säga standard engelska ) eller ökade mängder självutlämnande av privata känslor i offentliga sammanhang (t.ex. kan det finnas i talkshows eller på arbetsplatsen). " (Paul Baker och Sibonile Ellece, Viktiga villkor i diskursanalys. Fortsättning, 2011)
"Blir det engelska språket allt mer informellt? Argumentet som framförts av vissa språkforskare (som Fairclough) är att gränserna mellan språkformer som traditionellt är reserverade för intima relationer och de som är reserverade för mer formella situationer blir suddiga ... I många sammanhang ... offentliga och yrkesmässiga områden sägs bli infuserade med "privat" diskurs ...
"Om processerna med informa och marknadsföring blir faktiskt allt mer utbredd, då innebär detta att det krävs att engelskspråkiga i allmänhet inte bara ska hantera och svara på denna alltmer marknadsförda och informella engelska, utan också att bli involverad i processen. Till exempel kanske människor känner att de måste använda engelska på nya sätt att ”sälja sig själva” för att få arbete. Eller så kan de behöva lära sig nya språkliga strategier för att behålla de jobb de redan har - att till exempel prata med 'allmänheten'. Med andra ord måste de bli det producenter av reklamtexter. Detta kan få konsekvenser för hur människor ser sig själva. "
(Sharon Goodman, "Marknadskrafter talar engelska." Omstrukturera engelska: Nya texter, nya identiteter. Routledge, 1996)
"[Norman] Fairclough antyder att 'engineering of informality' (1996) har två överlappande delar: conversationalization och personalisering. Konversation - som uttrycket antyder - involverar spridningen till den allmänna domänen av språkliga särdrag generellt förknippade med konversation. Det är vanligtvis förknippat med "personalisering": konstruktionen av en "personlig relation" mellan producenterna och mottagarna av den offentliga diskursen. Fairclough är ambivalent mot informalisering. På den positiva sidan kan det betraktas som en del av processen för kulturell demokratisering, en öppning av "eliten och exklusiva traditioner för allmänheten" till "diskursiva metoder som vi alla kan uppnå" (1995: 138). För att motverka denna positiva avläsning av informalisering påpekar Fairclough att den textuella manifestationen av "personlighet" i en allmän, massmedietekst alltid måste vara konstgjord. Han hävdar att den här typen av "syntetisk personalisering" endast simulerar solidaritet och är en strategi för inneslutning som döljer tvång och manipulation under en finer av jämlikhet. "(Michael Pearce, Routledge Dictionary of English Language Studies. Routledge, 2007)