Översikt av Ad Misericordiam Arguments
Share
Ad misericordiam är ett argument baserat på en stark appell till känslorna. Också känd som argumentum ad misericordiam eller vädja till synd eller elände.
När en vädjan till sympati eller medlidande är mycket överdriven eller irrelevant för den aktuella frågan, ad misericordiam betraktas som en logisk fallacy. Det första omnämnandet av ad misericordiam som en fallacy var i en artikel i Edinburgh Review 1824.
Ronald Munson påpekar att "[n] allt omnämnande av faktorer som vädjar till våra sympati är irrelevant [för ett argument], och tricket är att skilja legitima överklaganden från falska" (Ordens väg).
Från latin, "appellera till medlidenhet"
Exempel och observationer
- "Din ära, min fängelse är grym och ovanlig bestraffning. För det första är mina fängelseduschsandaler grovt stora. För det andra består fängelsebokklubben främst av fångar som klubbar mig med böcker. "
(Sideshow Bob i "Day of the Jackanapes." Simpsons, 2001) - "Denna vädjan till våra känslor behöver inte vara felaktig eller felaktig. En författare, som har argumenterat flera punkter logiskt, kan göra en känslomässig vädjan för extra stöd ...
"När ett argument endast bygger på utnyttjandet av läsarens medlidande, går emellertid frågan bort. Det finns ett gammalt skämt om en man som mördade sina föräldrar och överklagade domstolen för lättnad eftersom han var en föräldralös. Det är roligt eftersom det ludicrously illustrerar hur synd inte har något att göra med mord. Låt oss ta ett mer realistiskt exempel. Om du var en advokat vars klient anklagades för bankförskingning, skulle du inte komma så långt att basera ditt försvar enbart på det faktum att den tilltalade misshandlades som ett barn. Ja, du kan beröra juristernas hjärtan, till och med flytta dem till synd. Ändå skulle det inte befria din klient. Det missbruk som svaranden lidit som barn, så bedrövligt som det är, har inget att göra med hans eller hennes brottslighet som vuxen. Varje intelligent åklagare skulle påpeka försöket att manipulera domstolen med en skön historia medan han distraherar den från viktigare faktorer som rättvisa. "
(Gary Goshgarian et al., En argumenterande retorik och läsare. Addison-Wesley, 2003)
Germaine Greer på Hillary Clintons tårar
"Att titta på Hillary Clinton som låtsas bli trögögda räcker för att få mig att sluta tårar helt. Valutan, kan du säga, har devalverats ...
"Hillarys svaga visning av känslor, medan hon svarar på frågor från väljarna på ett kafé i Portsmouth, New Hampshire, på måndag, är tänkt att ha genomfört sin kampanj världen av det goda. Om det har det, beror det på att folk önskat en tår i hennes steniga reptilianska ögon, inte för att det faktiskt fanns ett. Vad som fick henne att få all vagga var hennes omnämnande av sin egen kärlek till sitt land. Patriotism har ännu en gång visat sig vara en värdefull sista tillflyktsort för en skott. Hillarys klippta diction vaklade inte; var tvungen att göra var att ta av stålkanten från hennes röst och våra fantasier gjorde resten. Hillary var trots allt mänskligt. Rädsla och avsky flydde från New Hampshire, Hillary gjorde mot spelets gång, och allt som krävdes var misstanken om ett tår. Eller så säger de. Kan historien vara moralisk: när du är emot det, slå inte tillbaka, bara gråta? Som om för många kvinnor inte redan använder tårar som ett kraftverktyg. Under åren Jag har varit tvungen att ta itu med mer än en manipulativ student som producerade tårar instea d av arbetet; mitt vanliga svar var att säga, 'vågar du inte gråta. Jag är den som borde gråta. Det är min tid och ansträngning som slösas bort. ' Låt oss hoppas att Hillarys krokodillinsats inte uppmuntrar fler kvinnor att använda tårar för att komma fram. "
(Germaine Greer, "För att skrika högt!" Väktaren, 10 januari 2008)
Ett argument som ger en varningssignal
"Många bevis har presenterats för att ad misericordiam är både en kraftfull och vilseledande vilseledande taktik för argumentation, väl värt noggrann studie och utvärdering.
"Å andra sidan tyder vår behandling också på att det är vilseledande på olika sätt att tänka på överklagandet till medlidande helt enkelt som ett felaktigt argumentrörelse. Problemet är inte att vädjan till medlidande i sig är irrationell eller felaktig. Problemet är att ett sådant överklagande kan ha en så kraftfull inverkan att det lätt går ur handen och bär en presumtionsvikt långt utöver vad konteksten av dialog förtjänar och distraherar en respondent från mer relevanta och viktiga överväganden.
"Medan ad misericordiam argument är missförstånd i vissa fall är det bättre att tänka på argumentum ad misericordiam inte som en misshandel (åtminstone i sig, eller till och med viktigast) men som ett slags argument som automatiskt ger en varningssignal: "Se upp, du kan komma i problem med den här typen av argument om du inte är särskilt försiktig!"
(Douglas N. Walton, Platsen för känslor i argumentet. Penn State Press, 1992)
Den ljusare sidan av Ad Misericordiam: Jobbsökaren
"Sittande under ekan nästa kväll sa jag: 'Vår första missförstånd ikväll heter Ad Misericordiam.'
"[Polly] dirrade av glädje.
"'Lyssna noga,' sa jag. 'En man ansöker om ett jobb. När chefen frågar honom vad hans kvalifikationer svarar han att han har en hustru och sex barn hemma, är fruen en hjälplös kram, barnen har inget att äta, inga kläder att bära, inga skor på fötterna, det finns inga sängar i huset, inga kol i källaren och vintern kommer. '
"En tår rullade ner var och en av Pollys rosa kinder." Åh, det här är hemskt, hemskt, "gråt hon.
"" Ja, det är hemskt ", gick jag med på," men det är inget argument. Mannen svarade aldrig på chefens fråga om sina kvalifikationer. Istället vädjade han till chefens sympati. Han begick falska Ad Misericordiam. Förstår du? "
"" Har du en näsduk? " hon gnuglade.
"Jag räckte henne en näsduk och försökte förhindra att skrika medan hon torkade ögonen."
(Max Shulman, De många älskningarna av Dobie Gillis. Doubleday, 1951)
