Europeiska unionen (EU) är en enhet mellan 28 medlemsländer (inklusive Storbritannien) som förenats för att skapa ett politiskt och ekonomiskt samhälle i hela Europa. Även om EU-idén kanske låter i början, har Europeiska unionen en rik historia och en unik organisation, som båda hjälper till i sin nuvarande framgång och dess förmåga att fullfölja sitt uppdrag för 2000-talet.
Föregångaren till Europeiska unionen etablerades efter andra världskriget i slutet av 1940-talet i ett försök att förena Europas länder och avsluta perioden med krig mellan grannländerna. Dessa nationer började officiellt förenas 1949 med Europarådet. 1950 utvidgades inrättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samarbetet. De sex nationerna som deltog i detta initiala fördrag var Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg och Nederländerna. Idag kallas dessa länder "grundande medlemmar".
Under 1950-talet visade det kalla kriget, protester och uppdelningar mellan Östeuropa och Västeuropa behovet av ytterligare europeisk förening. För att göra detta undertecknades Romfördraget den 25 mars 1957, vilket skapade Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillät människor och produkter att röra sig över hela Europa. Under alla decennier anslöt sig ytterligare länder till samhället.
För att ytterligare förena Europa undertecknades den europeiska enhetsakten 1987 med målet att så småningom skapa en "inre marknad" för handel. Europa förenades ytterligare 1989 med eliminering av gränsen mellan Östeuropa och Västeuropa - Berlinmuren.
Under 1990-talet möjliggjorde den "inre marknaden" idén enklare handel, mer medborgarnas interaktion i frågor som miljö och säkerhet och enklare resor genom de olika länderna.
Trots att Europas länder hade olika fördrag på plats före början av 1990-talet, erkänns denna tid allmänt som den tid då Europeiska unionen i dag uppstod på grund av Maastrichtfördraget om Europeiska unionen - som undertecknades den 7 februari, 1992 och genomfördes den 1 november 1993.
Maastrichtfördraget identifierade fem mål som syftar till att förena Europa på fler sätt än ekonomiskt:
1. Att stärka de deltagande nationernas demokratiska styrning.
2. För att förbättra nationernas effektivitet.
3. Att upprätta ekonomisk och finansiell förening.
4. Att utveckla den "sociala dimensionen".
5. Att upprätta en säkerhetspolitik för inblandade länder.
För att uppnå dessa mål har Maastrichtfördraget olika policyer som hanterar frågor som industri, utbildning och ungdom. Dessutom satte fördraget en gemensam europeisk valuta, euron, i arbetet för att upprätta en finanspolitisk enhetning 1999. EU utvidgades 2004 och 2007, vilket gav det totala antalet medlemsländer till 27. Det finns 28 medlemsländer idag.
I december 2007 undertecknade alla medlemsländerna Lissabonfördraget i hopp om att göra EU mer demokratiskt och effektivt att hantera klimatförändringar, nationell säkerhet och hållbar utveckling.
För länder som är intresserade av att gå med i EU finns det flera krav som de måste uppfylla för att gå vidare till anslutningen och bli en medlemsland.
Det första kravet har att göra med den politiska aspekten. Alla länder i EU måste ha en regering som garanterar demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samt skyddar minoriteters rättigheter.
Utöver dessa politiska områden måste varje land ha en marknadsekonomi som är tillräckligt stark för att stå på egen hand inom den konkurrenskraftiga EU-marknaden.
Slutligen måste kandidatlandet vara villigt att följa EU: s mål som handlar om politik, ekonomi och monetära frågor. Detta kräver också att de är beredda att ingå i EU: s administrativa och rättsliga strukturer.
Efter det att man anser att kandidatlandet har uppfyllt vart och ett av dessa krav, screenas landet, och om det godkänns rådet för Europeiska unionen och landet utarbetar ett anslutningsfördrag som sedan går till Europeiska kommissionen och Europaparlamentet ratificering och godkännande . Om det lyckas efter denna process kan nationen bli medlemstat.