I The Yellow Wallpaper, av en kort berättelse av Charlotte Perkins Gilman, är berättaren isolerad i sitt rum, där hon är förbjuden att tänka, skriva eller läsa. Hjälten har fått höra att hon är sjuk och att denna isolering kommer att vara bra för henne.
Tyvärr leder det så småningom till hennes förlust av förnuft. Gilmans berättelse är en allegori för hur kvinnor inte togs på allvar av den medicinska industrin, vilket förvärrade deras problem. Hennes hjältas långsamma nedstigning till galenskap ska vara påminner om hur ett förtryckande samhälle kväver kvinnor.
Den gula tapeten som kan ses som en symbol för samhället fortsätter att växa i heroinens fantasi tills hon är instängd i ett blommigt fängelse. Berättelsen är populär i klasser för kvinnor och betraktas som en av de första feministiska berättelserna. Det är en måste-läsning för alla älskare av amerikansk eller feministisk litteratur. Här är några citat från historien.
"Den gula tapeten" citat
"Färgen är avvisande, nästan upprörande: en ultrande oren gul, konstigt bleknat av det långsamt vända solskenet."
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten
"Den här tapeten har en typ av subpattern i en annan nyans, en särskilt irriterande, för du kan bara se den i vissa ljus, och inte tydligt då."
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten
"Jag blir riktigt förtjust i rummet trots tapeterna. Kanske på grund av tapeten."
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten
"Det finns saker i den bakgrundsbilden som ingen vet om utom mig, eller någonsin kommer att göra det."
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten
"Du tror att du har behärskat det, men precis när du är väl igång med att följa det, vänder det ett baksväng och där är du. Det slår dig i ansiktet, slår dig ner och trampar på dig."
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten
"Det blir barer! Det yttre mönstret, menar jag, och kvinnorna bakom det är så vanligt som det kan vara. Jag insåg inte länge vad saken var som visade bakom, det dimma undermönstret, men nu jag Jag är helt säker på att det är en kvinna. I dagsljus är hon dämpad, tyst. Jag tycker att det är mönstret som håller henne så stilla. "
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten
"Genom att titta på så mycket på natten, när det ändras så har jag äntligen fått reda på det. Det främre mönstret rör sig - och inte konstigt! Kvinnan bakom skakar det!"
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten
"För utanför måste du krypa på marken, och allt är grönt istället för gult. Men här kan jag krypa smidigt på golvet, och min axel passar bara in den långa smooken runt väggen, så jag kan inte tappa mig."
- Charlotte Perkins Gilman, Den gula tapeten