Rosetta Stone, som ligger i British Museum, är en svart, eventuellt basaltplatta med tre språk på (grekiska, demotiska och hieroglyfer) som var och en säger samma sak. Eftersom orden är översatta till andra språk, gav det Jean-Francois Champollion nyckeln till mysteriet med egyptiska hieroglyfer.
Upptäckt vid Rosetta (Raschid) 1799, av Napoleons armé, Rosetta Stone visade nyckeln till att dechiffrera egyptiska hieroglyfer. Personen som fann det var Pierre Francois-Xavier Bouchards, en fransk ingenjörsoffisör. Det skickades till Institut d'Egypte i Kairo och fördes sedan till London 1802.
Brittiska museet beskriver Rosetta-stenen som ett prästligt dekret som bekräftar kulten för 13-åriga Ptolemaios V.
Rosetta Stone berättar om ett avtal mellan egyptiska präster och farao den 27 mars 196 f.Kr. Det namnger utmärkelser som tilldelas den makedonska farao Ptolemaios V Epiphanes. Efter att ha berömt farao för hans generositet beskriver den belägringen av Lykopolis och kungens goda gärningar för templet. Texten fortsätter med sitt huvudsyfte: att skapa en kult för kungen.
Namnet Rosetta Stone används nu på nästan alla typer av nycklar som används för att låsa upp ett mysterium. Ännu mer bekant kan vara en populär serie datorbaserade språkinlärningsprogram som använder termen Rosetta Stone som ett registrerat varumärke. Bland dess växande lista över språk är arabiska, men tyvärr inga hieroglyfer.
Från Ptolemaic Period, 196 f.Kr..
Höjd: 114.400 cm (max.)
Bredd: 72.300 cm
Tjocklek: 27.900 cm
Vikt: cirka 760 kg (1 676 pund).
Napoleons armé hittade Rosetta-stenen, men de överlämnade den till briterna, som, under ledning av admiral Nelson, hade besegrat fransmännen i striden vid Nilen. Fransmännen kapitulerade till briterna i Alexandria 1801 och överlämnade som villkor för deras överlämnande artefakter som de hade upptäckt, främst Rosetta-stenen och en sarkofag som traditionellt (men under tvist) tillskrivs Alexander den Stora. Brittiska museet har inrymt Rosettastenen sedan 1802, med undantag för åren 1917-1919 då den tillfälligt flyttades under jord för att förhindra eventuella bombskador. Före upptäckten 1799 hade den varit i staden el-Rashid (Rosetta), i Egypten.
Rosetta Stone är inskriven på 3 språk:
Ingen kunde läsa hieroglyfer vid upptäckten av Rosetta-stenen, men forskare sammanfattade snart några fonetiska karaktärer i det demotiska avsnittet, som, jämfört med det grekiska, identifierades som egna namn. Snart identifierades egna namn i det hieroglyfiska avsnittet för att de var cirklar. Dessa cirklade namn kallas kartonger.
Jean-Francois Champollion (1790-1832) sades ha lärt sig tillräckligt med grekiska och latin när han var 9 år gammal för att läsa Homer och Vergil (Virgil). Han studerade persiska, etiopiska, sanskrit, Zend, Pahlevi och arabiska, och arbetade på en koptisk ordbok när han var 19. Champollion hittade slutligen nyckeln till att översätta Rosettastenen 1822, publicerad i 'Lettre à M. Dacier. '