Hur man använder L'on eller On på franska

På är det franska opersonliga ämnet pronomen, och bör normalt inte föregås av heller ingen

direktobjekt definierad artikel

På gammalfranska var det ämnet för substantivet  homme, så jag menade just nu les hommes. När ämnet försvann på franska, fastnat som pronomen och behöll förmågan att ta den bestämda artikeln. L'on är mycket vanligare i skriftligt franska än i talat, eftersom det är en formell, elegant konstruktion, och skrivning tenderar att vara mer formell än tal. I dag anses denna l helt enkelt vara en eufonisk konsonant och används i följande situationer:

1. Efter vissa monosyllabiska ord som slutar i ett vokaljud, som et, ou, où, qui,quoi, och si, för att undvika ett avbrott.

• Sais-tu si l'on a demandé ?  (undvika si på) Vet du om någon frågade?
• ... och det är en sak.          (undvika et on) ... och de sa sanningen.

2. Efter que, lorsque, och puisque, för att undvika sammandragningen qu'on (låter som lura), särskilt om nästa ord börjar med ljudet lura.

• Lorsque l'on est arriveé ... (undvika lorsqu'on) När vi anlände…
• Il faut que l'on comprenne. (undvika qu'oncomprenne) Det är nödvändigt för alla att förstå.

3. I början av en mening eller klausul. Denna användning av l'on är inte en fråga om euphony, utan snarare en övergång från l'époque classique och är alltså mycket formell.

• L'on ne sait jamais.  Man vet aldrig.   
• Lorsque je suis arrivé, l'on m'a dit bonjour.  När jag kom sa alla hej.

Notera: För euphony, på används istället för l'på

• Efter do not (le livre inte på en parlé)
• Framför ord som börjar med l (je sais où on lit)