Pinyin är ett romaniseringssystem som används för att lära sig mandarin. Det transkriberar ljudet från mandarin med det västra (romerska) alfabetet. Pinyin används oftast i Kina för att lära skolbarn att läsa och det används också ofta i undervisningsmaterial utformat för västerlänningar som vill lära sig mandarin.
Pinyin utvecklades på 1950-talet i Kina och är nu det officiella romaniseringssystemet i Kina, Singapore, US Library of Congress och American Library Association. Biblioteksstandarder möjliggör enklare åtkomst till dokument genom att göra det enklare att hitta material i kinesiskt språk. En världsomspännande standard underlättar också utbyte av data mellan institutioner i olika länder.
Att lära sig Pinyin är viktigt. Det ger ett sätt att läsa och skriva kinesiska utan att använda kinesiska tecken - ett stort hinder för de flesta som vill lära sig mandarin.
Pinyin ger en bekväm bas för alla som försöker lära sig mandarin: det ser bekant ut. Var dock försiktig! De enskilda ljuden från Pinyin är inte alltid samma som engelska. Till exempel, 'C' i Pinyin uttalas som 'ts' i 'bitar'.
Här är ett exempel på Pinyin: Ni hao. Detta betyder "hej" och är ljudet från dessa två kinesiska karaktärer: 你好
Det är viktigt att lära sig alla Pinyins ljud. Detta kommer att ge grunden för korrekt uttalande av mandarin och gör att du lättare kan lära dig mandarin.
De fyra mandarintonerna används för att förtydliga betydelsen av ord. De anges i Pinyin med antingen siffror eller tonmärken:
Toner är viktiga på mandarin eftersom det finns många ord med samma ljud. pinyin skall skrivas med tonmärken för att tydliggöra orden. Tyvärr, när Pinyin används på offentliga platser (som på gatuskyltar eller butiksskärmar) innehåller det vanligtvis inte tonmärken.
Här är den mandarinversionen av "hej" skriven med tonmärken: nǐ hǎo eller ni3 hao3.
Pinyin är inte perfekt. Den använder många bokstavskombinationer som är okända på engelska och andra västerländska språk. Den som inte har studerat Pinyin kommer troligen att uttala stavningarna felaktigt.
Trots dess brister är det bäst att ha ett enda romanskonversionssystem för det mandariniska språket. Innan Pinyin officiellt antogs skapade de olika romaniseringssystemen förvirring kring uttalet av kinesiska ord.