Har du någonsin undrat om det är säkert att skriva på dig själv med en Sharpie-markör eller använda en Sharpie för att göra falska tatueringar? Skulle det överraska dig att lära sig att några tatueringsarbetare arbetar med en design med Sharpies innan du färgar in den?
Enligt Sharpies blogg har markörer som är försedda med ACMI: s "icke-giftiga" tätning testats och anses vara säkra för konst, även av barn, men detta inkluderar inte kroppskonst, som att rita eyeliner, fylla i tatueringar eller göra tillfälliga tatueringar. Företaget rekommenderar inte att man använder markörerna på huden. För att bära ACMI-tätningen måste en produkt genomgå toxikologiska tester för Arts and Creative Materials Institute. Testningen handlar om inandning och förtäring av materialen och inte absorption i blodomloppet, vilket kan inträffa om kemikalier i markören genomsyrar huden eller kommer in i kroppen genom trasig hud.
Sharpie-pennor kan innehålla n-propanol, n-butanol, diacetonalkohol och cresol. Även om n-propanol anses vara tillräckligt säkert för att användas i kosmetika, kan de andra lösningsmedlen orsaka reaktioner eller andra hälsoeffekter. Sharpie Fine Point Markers anses vara säkra under normala förhållanden, inklusive inandning, hudkontakt, ögonkontakt och förtäring.
Tre typer av Sharpie-markörer innehåller xylen, en kemikalie som kan orsaka nervsystem och organskada. Endast King Size Sharpie, Magnum Sharpie och Touch-Up Sharpie innehåller denna kemikalie. Inandning av ångan som frigörs av dessa markörer eller förtäring av innehållet kan orsaka skador. Det är emellertid inte tekniskt korrekt att kalla detta "bläckförgiftning" eftersom problemet är lösningsmedlet, inte pigmentet.
Vissa tatuerare använder Sharpies för att rita mönster på huden, men andra yrkesverksamma varnar för att använda de röda markörerna eftersom bläcket ibland orsakar problem med de läktade tatueringarna, ibland långt efter att tatueringen har bläckats in.
För det mesta är det lösningsmedlen i bläcket från en Sharpie-penna som utgör ett hälsoproblem mer än pigmenten, så när du har dragit på dig själv och bläcket har torkat finns det inte någon större risk för produkten. Det verkar som om reaktioner på pigmenten är ovanliga. Pigmentet tränger bara in i de övre hudskikten, så att bläcket kommer att slitna inom några dagar. Om du vill ta bort Sharpie-bläcket istället för att låta det slitna kan du applicera mineralolja (t.ex. babyolja) för att lossa pigmentmolekylerna. Det mesta av färgen tvättas bort med tvål och vatten när oljan har applicerats.
Att gnugga alkohol (isopropylalkohol) tar bort Sharpie-bläck, men alkoholer tränger in i huden och kan föra oönskade kemikalier in i blodomloppet. Ett bättre val är kornalkohol (etanol), som du kanske hittar i handrensningsgel. Även om etanol också penetrerar intakt hud, är åtminstone alkoholtypen inte särskilt giftig. Undvik helt att använda giftiga lösningsmedel, såsom metanol, aceton, bensen eller toluen. De kommer att ta bort pigmentet, men de utgör en hälsorisk och säkrare alternativ är lätt tillgängliga.
Sharpie-bläck vilar på hudens yta, så den primära risken är att lösningsmedel absorberas i blodomloppet. Tatueringsfärg kan å andra sidan utgöra en risk för bläckförgiftning från både pigmentet och den flytande delen av bläcket: