Aufbau principdefinition

Aufbau-principen, helt enkelt uttryckt, betyder att elektroner läggs till orbitaler när protoner läggs till en atom. Termen kommer från det tyska ordet "aufbau", som betyder "uppbyggd" eller "konstruktion". Lägre elektroniska orbitaler fylls innan högre orbitaler gör, "bygger upp" elektronskalet. Slutresultatet är att atomen, jonen eller molekylen bildar den mest stabila elektronkonfigurationen.

Aufbau-principen beskriver reglerna som används för att bestämma hur elektroner organiserar sig i skal och underskal runt atomkärnan.

• Elektroner går in i underskalet med lägsta möjliga energi.
• En orbital kan innehålla högst 2 elektroner som följer Pauli-uteslutningsprincipen.
• Elektroner följer Hunds regel, som säger att elektroner sprids innan de kopplas ihop om det finns två eller flera energiskt ekvivalenta orbitaler (t.ex. p, d).

Aufbau principundantag

Som de flesta regler finns det undantag. Halvfyllda och helt fyllda d- och f-underskal ger stabilitet till atomer, så att d- och f-blockelementen inte alltid följer principen. Till exempel är den förutsagda Aufbau-konfigurationen för Cr 4s²3d⁴, men den observerade konfigurationen är faktiskt 4s¹3d⁵. Detta reducerar faktiskt elektron-avstötning i atomen, eftersom varje elektron har sin egen plats i underskalet.

Aufbau regeldefinition

En besläktad term är "Aufbau-regeln", som säger att fyllningen av olika elektronunderskal är i ordning av ökande energi efter (n + 1) -regeln.

Kärnkraftsmodellen är en liknande modell som förutsäger konfigurationen av protoner och neutroner i en atomkärna.