Definiera Meissner-effekten i kvantfysik

Meissner-effekten är ett fenomen i kvantfysik där en superledare förnekar alla magnetfält inuti det superledande materialet. Det gör detta genom att skapa små strömmar längs superledarens yta, vilket har effekten att avbryta alla magnetfält som skulle komma i kontakt med materialet. En av de mest spännande aspekterna av Meissner-effekten är att den möjliggör en process som har kommit att kallas kvantelevitation.

Ursprung

Meissner-effekten upptäcktes 1933 av de tyska fysikerna Walther Meissner och Robert Ochsenfeld. De mätte magnetfältintensiteten kring vissa material och fann att när materialen kyldes till den punkt att de blev superledande sjönk magnetfältets intensitet till nästan noll.

Anledningen till detta är att i en superledare kan elektroner strömma med nästan inget motstånd. Detta gör det mycket enkelt för små strömmar att formas på materialets yta. När magnetfältet kommer nära ytan får det elektronerna att börja flöda. Små strömmar skapas sedan på ytan av materialet, och dessa strömmar påverkar magnetfältet.