Eusmilus

Namn:

Eusmilus (grekiska för "tidig sabel"); uttalade dig-SMILE-oss

Livsmiljö:

Slätter av Nordamerika och Västeuropa

Historisk epok:

Early Oligocene (för 30 miljoner år sedan)

Storlek och vikt:

Cirka sex meter lång och 200-300 pund

Diet:

Kött

Utmärkande egenskaper:

Sex tum långa hundar; svaga käkmuskler

Om Eusmilus

Trots att det tekniskt klassificeras som en "falsk" sabeltandad katt, hade Eusmilus verkligen gigantiska hjärtdjur för sin storlek, som på ungefär sex tum var nästan lika lång som hela skallen (när de inte var i bruk, höll denna katt dess stora tänder mysiga och varma i specialanpassade påsar på underkäken, en egenskap som den delade med den avlägsna besläktade Thylacosmilus). Emellertid hade Eusmilus också relativt svaga käkmuskler - med sina enorma hundar behövde den inte tillföra en kraftig bit - och det konstigt saknade kompletterande tänder, idrottande en relativt smärre två dussin eller så. Vad detta indikerar är att Eusmilus jaktade i traditionell sabeltandstil, låg i väntande i de låga trädgrenarna, hoppade och grävde sina dödliga hundar till intetanande rov och sedan tomgång på sin tid när middagen blödde ihjäl.

Tekniskt klassificeras Eusmilus som en "nimravid" katt, vilket betyder att den var nära besläktad med samtida Nimravus - med vilken den tävlade om byte i tidiga Oligocene Europa och Nordamerika, tillsammans med ännu en tredje nimravid, Hoplophoneus. Om du undrar hur alla dessa stora tandkatter kunde ha jaktat på megafauna-däggdjur utan att komma i varandras sätt, är det faktum att de inte gjorde det: en Nimravus skalle bär tandmärken som exakt matchar storleken och formen av Eusmilus hundar (men denna speciella individ läkades från sina sår och levde för att jaga en annan dag). Vi har till och med bevis för kannibalism, eller åtminstone strid mellan arter, bland sabeltandade katter: en annan identifierad Nimravus-skalle är inbäddad i hjärtat av en kollegialmedlem!