Filtrering är en process som används för att separera fasta ämnen från vätskor eller gaser med ett filtermedium som gör att vätskan kan passera genom men inte det fasta ämnet. Termen "filtrering" gäller oavsett om filtret är mekaniskt, biologiskt eller fysiskt. Vätskan som passerar genom filtret kallas filtratet. Filtermediet kan vara ett ytfilter, som är ett fast ämne som fångar fasta partiklar, eller ett djupfilter, som är en bädd av material som fångar fast material.
Filtrering är vanligtvis en ofullkomlig process. Viss vätska kvar på matningssidan av filtret eller inbäddat i filtermediet och några små fasta partiklar finner sig igenom filtret. Som kemi och teknik finns det alltid en förlorad produkt, oavsett om det är vätskan eller fastämnet som samlas in.
Medan filtrering är en viktig separeringsteknik i ett laboratorium, är det också vanligt i vardagen.
Det finns olika typer av filtrering. Vilken metod som används beror till stor del på om det fasta ämnet är ett partikelformigt (suspenderat) eller löst i vätskan.
Ibland används filterhjälpmedel för att förbättra flödet genom ett filter. Exempel på filterhjälpmedel är kiseldioxid, kiselgur, perlit och cellulosa. Filterhjälpmedel kan placeras på filtret före filtrering eller blandas med vätskan. Hjälpmedlen kan hjälpa till att förhindra att filtret täcks och kan öka porositeten hos "kakan" eller matas in i filtret.
En relaterad separeringsteknik är siktning. Med siktning avses användning av ett enda nät eller perforerat skikt för att hålla kvar stora partiklar samtidigt som de passerar mindre. Däremot är filtret under filtrering ett gitter eller har flera lager. Vätskor följer kanaler i mediet för att passera genom ett filter.
Det finns effektivare separationsmetoder än filtrering för vissa applikationer. Till exempel, för mycket små prover där det är viktigt att samla upp filtratet, kan filtermediet suga upp för mycket av vätskan. I andra fall kan för mycket av det fasta ämnet fastna i filtermediet.
Två andra processer som kan användas för att separera fasta ämnen från vätskor är dekantering och centrifugering. Centrifugering involverar snurrning av ett prov, vilket tvingar det tyngre fasta ämnet till botten av en behållare. Vid dekantering sippas eller hälls vätskan av det fasta ämnet efter att det har fallit ur lösningen. Dekantering kan användas efter centrifugering eller på egen hand.