Astronomi är den vetenskapliga studien av alla objekt i rymden. Ordet kommer till oss från den antika grekiska termen för "stjärnlag." Astrofysik, som är en del av astronomin, går ett steg längre och tillämpar fysiklagarna för att hjälpa oss förstå universums ursprung och föremålen i det. Både professionella och amatörastronomer observerar universum och utvecklar teorier och tillämpningar för att förstå planeterna, stjärnorna och galaxerna.
Det finns två huvudsakliga grenar av astronomi: optisk astronomi (studien av himmelsföremål i det synliga bandet) och icke-optisk astronomi (användningen av instrument för att studera föremål i radio genom gammastrålvåglängder). "Icke-optisk" sorteras i våglängdsintervall, såsom infraröd astronomi, gammastrålastronomi, radioastronomi och så vidare.
Optiska observatorier fungerar både på marken och i rymden (t.ex. Hubble rymdteleskop). En del, som HST, har också instrument som är känsliga för andra ljusvåglängder. Det finns emellertid också observatorier som är dedikerade till specifika våglängdsintervaller, till exempel radioastronomirader. Dessa instrument tillåter astronomer att skapa en bild av vårt universum som sträcker sig över hela det elektromagnetiska spektrumet, från lågenergi radiosignaler, o ultrahögenergiska gammastrålar. De ger information om evolutionen och fysiken för några av de mest dynamiska föremål och processer i universum, såsom neutronstjärnor, svarta hål, gammastrålningsutbrott och supernovaxplosioner. Dessa grenar av astronomi arbetar tillsammans för att lära om strukturen för stjärnorna, planeterna och galaxerna.
Det finns så många typer av föremål som astronomer studerar, att det är bekvämt att dela upp astronomi i underfält.
Under århundradena har det funnits otaliga innovatörer inom astronomi, människor som bidragit till vetenskapens utveckling och utveckling. I dag finns det mer än 11 000 utbildade astronomer i världen som ägnas åt studiet av kosmos. De mest kända historiska astronomerna är de som gjorde stora upptäckter som förbättrade och utökade vetenskapen.
Nicolaus Copernicus (1473 - 1543), var en polsk läkare och advokat av handel. Hans fascination för siffror och studien av rörelser från himmelsföremål gjorde honom till den så kallade "far till den nuvarande heliocentriska modellen" i solsystemet.
Tycho Brahe (1546 - 1601) var en dansk adelsman som designade och byggde instrument för att studera himlen. Dessa var inte teleskop, utan maskiner av miniräknare som tillät honom att kartlägga positionerna för planeter och andra himmelsföremål med så stor precision. Han anställde Johannes Kepler (1571 - 1630), som började som sin student. Kepler fortsatte Brahe sitt arbete och gjorde också många upptäckter av sina egna. Han krediteras med att utveckla de tre lagarna för planetrörelse.
Galileo Galilei (1564 - 1642) var den första som använde ett teleskop för att studera himlen. Ibland krediteras han (felaktigt) med att vara skaparen av teleskopet. Den ära tillhör förmodligen den holländska optikern Hans Lippershey. Galileo gjorde detaljerade studier av himmelska kroppar. Han var den första som drog slutsatsen att månen sannolikt liknade sammansättningen till planeten Jorden och att solens yta förändrades (dvs rörelsen av solfläckar på solens yta) Han var också den första som såg fyra av Jupiters månar och faserna i Venus. I slutändan var det hans iakttagelser av Vintergatan, speciellt upptäckten av otaliga stjärnor, som skakade det vetenskapliga samhället.
Isaac Newton (1642 - 1727) anses vara en av de största vetenskapliga sinnen genom tiderna. Han drog inte bara tyngdlagen utan insåg behovet av en ny typ av matematik (kalkyl) för att beskriva den. Hans upptäckter och teorier dikterade vetenskapens riktning i mer än 200 år och inledde verkligen en tid för modern astronomi.
Albert Einstein (1879 - 1955), berömd för sin utveckling av allmän relativitet, en korrigering av Newtons tyngdelag. Men hans förhållande av energi till massa (E = MC2) är också viktigt för astronomin, eftersom det är grunden för vilken vi förstår hur solen och andra stjärnor smälter väte till helium för att skapa energi.
Edwin Hubble (1889 - 1953) är mannen som upptäckte det expanderande universum. Hubble svarade på två av de största frågorna som plågade astronomer vid den tiden. Han bestämde att så kallade spiralnebulor i själva verket var andra galaxer, vilket bevisade att universum sträcker sig långt bortom vår egen galax. Hubble följde sedan upptäckten genom att visa att dessa andra galaxer försvann i hastigheter som var proportionella mot deras avstånd från oss. De
Stephen Hawking (1942 - 2018), en av de stora moderna forskarna. Mycket få människor har bidragit mer till utvecklingen av sina fält än Stephen Hawking. Hans arbete ökade avsevärt vår kunskap om svarta hål och andra exotiska himmelsföremål. Dessutom, och kanske viktigare, gjorde Hawking betydande framsteg när det gäller att främja vår förståelse av universum och dess skapelse.
Uppdaterad och redigerad av Carolyn Collins Petersen.