Vad är berättande terapi? Definition och tekniker

Berättande terapi är en psykologisk inställning som syftar till att anpassa berättelserna man berättar om sitt liv för att åstadkomma positiv förändring och bättre mental hälsa. Den betraktar människor som experterna i sina egna liv och ser dem som separata från sina problem. Berättande terapi utvecklades av socialarbetaren Michael White och familjeterapeuten David Epston på 1980-talet.

Key Takeaways: Berättande terapi

• Målet med berättelseterapi är att hjälpa klienter att anpassa och berätta alternativa berättelser om deras liv så att de bättre matchar vem och vad de vill bli, vilket leder till positiv förändring.
• Berättande terapi är icke-patologiserande, icke-skyllande och ser klienter som experter på sina egna liv.
• Berättande terapeuter ser människor som separata från sina problem och strävar efter att få kunder att se sina problem på det sättet också. På så sätt ser en klient inte längre ett problem som en oföränderlig del av dem, utan som en extern fråga som kan ändras.

Origins

Berättande terapi är en relativt ny, och därför mindre känd, terapiform. Det utvecklades på 1980-talet av Michael White, en australisk socialarbetare, och David Epston, en familjeterapeut från Nya Zeeland. Det fick dragkraft i USA på 1990-talet.

White och Epston utvecklade narrativ terapi för att vara en icke-patologiserande terapiform baserad på följande tre idéer:

• Berättande terapi respekterar varje klient. Kunder behandlas som modiga och agentiska individer som bör berömas för att erkänna och arbeta för att hantera sina problem. De ses aldrig som bristfälliga eller i sig problematiska.
• Berättande terapi klandrar inte klienterna för sina problem. Klienten har inte fel för sina problem och skylden tilldelas inte dem eller någon annan. Berättande terapi ser på människor och deras problem som separata. 
• Berättande terapi ser klienter som experter på sina egna liv. I berättande terapi är terapeuten och klienten på lika villkor, men det är klienten som har intim kunskap om sitt eget liv. Som ett resultat är terapi tänkt att vara ett samarbete mellan klienten och terapeuten där terapeuten ser klienten som att ha alla förmågor, färdigheter och kunskap som är nödvändiga för att hantera sina problem..

Berättande terapeuter tror människors identitet formas av berättelserna de berättar om sina liv. När dessa berättelser blir fokuserade på specifika problem, börjar personen ofta se problemet som en inneboende del av sig själv. Men berättande terapi ser människors problem som externa för individen och försöker anpassa berättelserna folk berättar om sig själva på sätt som låter dem se sina problem på detta sätt också.

Berättande terapis hållning är helt annorlunda än många andra former av terapi där terapeuten tar ledningen. Det kan vara obekvämt och ta mycket övning för kunder att framgångsrikt skilja sig från sina problem.

Våra livs berättelser

Berättande terapi placerar berättelser som centrala för hur människor förstår och utvärderar sina liv. Människor använder historier för att tolka händelser och upplevelser. Varje dag inträffar många berättelser samtidigt som vi lever för att leva våra liv. Dessa berättelser kan handla om vår karriär, våra relationer, våra svagheter, våra triumfer, våra misslyckanden, våra styrkor eller våra möjliga framtider.

I detta sammanhang består berättelser av händelser som är länkade i sekvens över tiden. Tillsammans skapar dessa länkade händelser en tomt. Den betydelse vi tilldelar olika berättelser är baserad på vår livssituation, både som en individ och som en produkt av vår kultur. Till exempel kommer en äldre afroamerikansk man troligen att berätta historien om ett möte med en polis mycket annorlunda än en ung, vit kvinna. 

Vissa berättelser blir dominerande i våra liv och vissa av dessa dominerande berättelser kan vara problematiska på grund av hur vi tolkar de händelser vi har upplevt. Till exempel kanske en kvinna har en historia om sig själv som omöjlig. Under hela sin livstid kan hon tänka på många gånger när någon inte ville tillbringa tid med henne eller inte tycktes njuta av sitt företag. Som ett resultat kan hon stränga ihop flera händelser i en sekvens som hon tolkar som att hon betyder att hon inte kan likna.

När berättelsen blir dominerande i hennes sinne kommer nya händelser som passar berättelsen att bli privilegierade över andra händelser som inte passar berättelsen, till exempel när någon söker efter henne att spendera tid med henne. Dessa händelser kan avledas som en fluke eller en anomali.

Denna berättelse om att vara olikbar kommer att påverka kvinnans liv nu och i framtiden. Så, till exempel, om hon är inbjuden till en fest, kan hon avslå eftersom hon tror att ingen på festen vill ha henne där. Ändå är kvinnans slutsats att hon inte är likadan begränsande och har negativa konsekvenser för hennes liv.

Berättande terapitekniker

Målet för den berättande terapeuten är att arbeta med individen för att komma fram till en alternativ berättelse som bättre matchar vad de faktiskt vill ha från sina liv. Det finns flera tekniker som ofta används av berättande terapeuter för att göra detta. Dom är:

Konstruera ett berättande

Terapeuten och klienten arbetar tillsammans för att berätta klientens historia med klientens egna ord. I processen letar terapeuten och klienten efter nya betydelser i berättelsen som kan hjälpa dem att förändra klientens befintliga berättelser eller skapa nya. Denna process kallas ibland ”re-authoring” eller ”re-storying.” Detta är baserat på idén att en händelse kan ha många olika betydelser och tolkningar. I narrativ terapi kommer klienten att inse att de kan göra nya betydelser från sina livshistorier.

externalisering

Målet med denna teknik är att förändra kundens perspektiv så att de inte längre ser sig själva som problematiska. Istället ser de sig själva som en person med problem. Detta eksternaliserar sina problem, vilket minskar det inflytande de har på individens liv.

Tanken bakom denna teknik är att om vi ser våra problem som en integrerad del av vår personlighet, kan de verka omöjliga att förändra. Men om dessa problem helt enkelt är något som individen gör, känner de sig mycket mindre oöverstigliga. Det är ofta utmanande för kunder att ta till sig detta perspektiv. Det kan emellertid vara kraftfullt och få människor att känna att de har mer kontroll över sina frågor.

Deconstruction

Att dekonstruera ett problem innebär att det blir mer specifikt för att nollställa kärnan i frågan. När en berättelse har varit dominerande i våra liv under en längre tid kan vi kanske börja övergeneralisera den och därför ha svårt att se vad det underliggande problemet egentligen är. En berättande terapeut hjälper kunder att reducera historien till dess delar för att upptäcka vad problemet de kämpar med egentligen är.

Till exempel kan en klient säga att han känner sig frustrerad eftersom hans kollegor på jobbet inte värderar sitt arbete. Detta är ett mycket allmänt uttalande och det är svårt att utveckla en lösning på detta problem. Så terapeuten skulle arbeta med klienten för att dekonstruera problemet för att få en uppfattning om varför han konstruerar en berättelse där han devalveras av sina kollegor. Detta kan hjälpa klienten att se sig själv som någon som har rädsla för att förbises och måste lära sig att bättre kommunicera sin kompetens till sina kollegor.

Unika resultat

Den här tekniken innebär att man tittar på ens historia ur ett nytt perspektiv och utvecklar mer positiva, livsbekräftande berättelser som ett resultat. Eftersom det finns många berättelser som vi potentiellt kan berätta om våra erfarenheter, är tanken på denna teknik att återbilda vår berättelse. På så sätt kan den nya berättelsen minimera problemet som blev överväldigande i den gamla berättelsen.

Kritikerna

Narrativ terapi har visat sig hjälpa individer, par och familjer med problem inklusive ångest, depression, aggression och ilska, sorg och förlust samt familj och förhållandekonflikt. Det finns dock flera kritik som har utjämnats vid berättelse terapi. Först, eftersom det har funnits en så kort tid i jämförelse med andra former av terapi, finns det inte mycket vetenskapligt bevis för effektiviteten i berättande terapi.

Dessutom kanske vissa kunder inte är pålitliga eller sanningsenliga i berättelsen av sina berättelser. Om klienten bara är bekväm att sätta sina berättelser i ett positivt ljus med terapeuten, kommer han inte att få ut mycket av denna form av terapi.

Dessutom kanske vissa klienter inte vill bli positionerade som expert på sina liv eller att hjälpa till att driva den terapeutiska processen. Människor som är mindre behagliga att uttrycka sig med ord kanske inte klarar sig bra med detta tillvägagångssätt. Dessutom kommer tillvägagångssättet att vara olämpligt för individer som har begränsade kognitiva eller språkkunskaper eller som är psykotiska.

källor

• Ackerman, Courtney. "19 Berättelsestekniker, interventioner + kalkylblad." PositivePsychology, 4 juli, 2019. https://positivepsychology.com/narrative-therapy/
• Addiction.com. "Berättande terapi." https://www.addiction.com/a-z/narrative-therapy/
• BetterHelp. "Hur kan du dra nytta av berättande terapi?" 4 april 2019. https://www.betterhelp.com/advice/therapy/how-can-you-benefit-from-narrative-therapy/?
• Clarke, Jodi. "Vad är berättande terapi?" Verywell Mind, 25 juli 2019 https://www.verywellmind.com/narrative-therapy-4172956
• Cline King, Laney. "Vad är berättande terapi?" HealthyPsych. https://healthypsych.com/narrative-therapy/
• GoodTherapy. "Michael White (1948-2008)." 24 juli 2015. https://www.goodtherapy.org/famous-psychologists/michael-white.html
• Morgan, Alice. "Vad är berättande terapi?" Dulwich Center, 2000. https://dulwichcentre.com.au/what-is-narrative-therapy/