Vem är i den 114 e kongressen?

Tisdagen den 6 januari 2015 inledde den 114: e kongressen i USA sin session. Kongressen innehåller nya medlemmar som nyligen har beviljats ​​val av väljare i valet under halvtidsvalet 2014. Vilka är dom? Låt oss ta en titt på rasen och könssammansättningen för våra regeringsrepresentanter.

The Washington Post rapporterar att den nya kongressen är cirka 80 procent manliga, med senaten 80 procent och kammaren 80,6 procent. De är också en kumulativ 80 procent vit, med tanke på att 79,8 procent av kammaren är vit, och hela 94 procent av senaten är vit. Kort sagt, den 114: e kongressen består överväldigande av vita män, vilket betyder att det är vad sociologer kallar en homogen befolkning.

Problemet är att USA inte är en homogen befolkning. Det är ganska heterogent, vilket väcker frågor om riktigheten av denna kongress som en demokratisk representation av vår nation.

Låt oss analysera siffrorna. Enligt uppgifter från USA: s folkräkning för 2013 utgör kvinnor drygt hälften av den nationella befolkningen (50,8 procent), och rasens sammansättning av vår befolkning är som följer.

• Vit icke-spansktalande: 62,6%
• Latinamerikan eller Latino: 17,1%
• Svart eller afroamerikansk: 13,2%
• Asiat: 5,3%
• Blandat lopp: 2,4%
• Indianer eller indianer i Alaska: 1,2%
• Native Hawaiian eller Pacific Islander: 0,2%

Nu ska vi titta närmare på kongressens rassammansättning.

• Vit icke-spansktalande: Hus, 79,8%; Senat, 94%
• Latinamerikan eller Latino: Hus, 7,8%; Senat, 3%
• Svart eller afroamerikansk: 10,1%, senaten, 2%
• Asiat: hus, 2,3%; Senat, 1%
• Blandat lopp: 0%
• Indianer eller indianer i Alaska: 0%
• Native Hawaiian eller Pacific Islander: 0%

Skillnaderna mellan ras och kön mellan USA: s befolkning och denna kongress är slående och oroande. Vita är betydligt överrepresenterade, medan personer från alla andra raser är underrepresenterade. Kvinnor, med 50,8 procent av vår nationella befolkning, är också grovt inte representerade bland den främst manliga kongressen. 

Historiska data sammanställda och analyserade av The Washington Post visa att kongressen sakta diversifieras. Införlivandet av kvinnor har vuxit mestadels sedan början av 1900-talet och har vuxit kraftigare sedan slutet av 1980-talet. Liknande mönster ses i rasdiversifiering. Man kan inte förneka den positiva karaktären av denna typ av framsteg, men detta är framsteg i en otroligt långsam och helt enkelt otillräcklig takt. Det tog ett helt århundrade för kvinnor och rasminoriteter att nå den sorgliga nivån av underrepresentation som vi lider idag. Som nation måste vi göra bättre.

Vi måste göra bättre eftersom det finns så mycket som står på spel i vem som komponerar vår regering, som hur deras ras, kön och klasspositionalitet ramar in sina värderingar, världssyn och antaganden om vad som är rätt och rättvist. Hur kan vi på allvar ta itu med könsdiskriminering och avskaffande av kvinnors reproduktiva frihet när de som upplever dessa problem är en minoritet i kongressen? Hur kan vi effektivt ta itu med problem med rasism som överpoliserande, polisbrutalitet, alltför fängelse och rasistisk anställningspraxis när människor i färg inte är tillräckligt representerade i kongressen? Vi kan inte förvänta oss att vita män ska fixa dessa problem för oss eftersom de inte upplever dem och ser och lever sina skadliga effekter på det sätt som vi gör. 

Låt oss kasta ekonomisk klass också i blandningen. Kongressmedlemmar får en årslön på $ 174 000, vilket sätter dem i den högsta delen av inkomstinkomsttagare, och långt över den medianhushållsinkomst på 51 000 dollar.. De New York Times rapporterade i januari 2014 att medianförmögenheten för medlemmar av kongressen var drygt 1 miljon dollar. Samtidigt var den amerikanska hushållens medianförmögenhet 2013 bara 81 400 $ enligt Pew Research Center, och hälften av den amerikanska befolkningen befinner sig i eller nära fattigdom.

En Princeton-studie från 2014 som analyserade politiska initiativ från 1981 till 2002 drog slutsatsen att USA inte längre är en demokrati, utan är en oligarki: styrd av en liten grupp eliter. Studien fann slutgiltigt att de flesta politiska initiativ drivs och styrs av några utvalda rika individer som är socialt kopplade till våra politiska representanter. Författarna skrev i sin rapport, "Den centrala punkten som framgår av vår forskning är att ekonomiska eliter och organiserade grupper som representerar affärsintressen har betydande oberoende effekter på den amerikanska regeringens politik, medan massbaserade intressegrupper och genomsnittliga medborgare har liten eller inget oberoende inflytande ".

Är det konstigt att vår regering systematiskt har eroderat finansiering för offentlig utbildning, tjänster och välfärd? Att kongressen inte kommer att anta lagstiftning för att säkerställa en levande lön för alla människor? Eller att vi istället för att skapa arbetstillfällen som betalar levande löner har sett en ökning av kontraktet, deltidsarbete utan förmåner och rättigheter? Det här är vad som händer när de rika och privilegierade härskar på majoritetens bekostnad.

Det är dags för oss alla att komma in i det politiska spelet.