EN deiktiskt uttryck eller deixis är ett ord eller en fras (t.ex. detta, det, dessa, de, nu, då, här) som pekar på tid, plats eller situation där en talare talar. Deixis uttrycks på engelska genom personliga uttal, demonstrationer, adverb och spänd. Termens etymologi kommer från det grekiska, som betyder "pekande" eller "show", och det uttalas "DIKE-tik."
Det låter mer komplicerat än det verkligen är, säkert. Om du till exempel skulle fråga en besökande utbytesstudent: "Har du varit i det här landet länge?" orden detta land och du är de deiktiska uttryck, eftersom de hänvisar till det land där konversationen händer respektive personen som adresseras i konversationen.
Deiktiska uttryck kan vara en av flera typer, med hänvisning till vem, var och när. Författaren Barry Blake förklarade i sin bok "All About Language":
"Uttal utgör ett system av personlig deixis. Alla språk har ett uttal för talaren (den första personen) och ett för mottagaren (den andra personen). [Till skillnad från engelska, några] språk saknar en singelpronom från tredje person, så frånvaron av en form för "jag" eller "du" tolkas som att hänvisa till en tredje person ...
"Ord som detta och det där och här och där tillhör ett system av rumslig deixis. De Här där skillnad finns också i par av verb som t.ex. kom gå och ta / take...
"Det finns också temporär deixis finns i ord som nu, då, igår, och i morgon, och i fraser som förra månaden och nästa år."(Oxford University Press, 2008)
Utan en gemensam referensram mellan högtalarna, skulle deixis på egen hand vara för vag för att förstås, såsom illustreras i detta exempel från Edward Finegan i "Språk: dess struktur och användning."
"Tänk på följande mening riktad till en servitör av en restaurangkund medan du pekar på objekt på en meny: Jag vill ha den här maträtten, den här maträtten och den här maträtten. För att tolka detta yttrande måste servitören ha information om vem jag hänvisar till, om den tidpunkt då yttrandet produceras och om vad de tre substantivfraserna den här rätten referera till. "(5: e upplagan. Thomson, 2008)
När människor är tillsammans i konversation är det lätt att använda deictics som en korthand på grund av det gemensamma sammanhanget mellan de närvarande - även om de närvarande faktiskt inte behöver vara på samma plats på samma gång, bara förstå sammanhanget. När det gäller filmer och litteratur har tittaren eller läsaren tillräckligt med sammanhang för att förstå de deiktiska uttryck som karaktärerna använder i sin dialog.
Ta den berömda linjen från 1942: s "Casablanca" uttalad av Humphrey Bogart, spelande karaktär Rick Blaine, och notera de deiktiska delarna (i kursiv stil): "Don't du undrar ibland om det är värt allt detta? jag menar vad dukämpar för. "Om du någon går i rummet och bara hör den här raden ur sammanhang är det svårt att förstå; bakgrund behövs för pronomen. De tittarna som har sett filmen från början, förstår att Blaine pratar med Victor Laszlo, ledare för en motståndsrörelse och berömd jud som flydde från nazisterna - liksom Ilsas make, kvinnan som Blaine faller för i flickan. sammanhanget för den talade meningen.