Vad är kärnvapennedrustning?

Kärnvapennedrustning är processen för att minska och utrota kärnvapen, samt se till att länder utan kärnvapen inte kan utveckla dem. Rörelsen till denuclearize hoppas kunna eliminera möjligheten till kärnkrig på grund av dess potential för katastrofala konsekvenser, vilket demonstreras av USA: s bombning av Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget. Denna rörelse anser att det aldrig finns någon legitim användning av kärnvapen, och freden kommer bara med fullständig nedrustning.

Ursprunget till rörelsen mot kärnvapen

1939 informerade Albert Einstein president Theodore Roosevelt att nazisterna i Tyskland var nära att bygga ett kärnvapen. Som svar bildade president Roosevelt rådgivande kommittén för uran, som sedan ledde till skapandet av Manhattan-projektet för att undersöka kapaciteten för kärnvapen. USA var den första nationen som framgångsrikt byggde och detonerade en atombomb.

Det framgångsrika testet av den första kärnbomben i Los Alamos, New Mexico, fick den första rörelsen för nedrustning. Denna rörelse kom från forskarna på Manhattan Project själva. Sjuttio forskare från programmet undertecknade Szilard-framställningen och uppmanade presidenten att inte använda bomben på Japan, även mot bakgrund av attacken mot Pearl Harbor. Istället hävdade de att japanerna borde ges tillräckligt med tid att överlämna sig, eller "vår moraliska ställning skulle försvagas i världens ögon och i våra egna ögon."

Brevet nådde emellertid aldrig presidenten. Den 6 augusti 1945 släppte USA två atombomber på Japan, en händelse som utlöste internationellt stöd för kärnvapenavrustning.

Tidiga rörelser

De växande protestgrupperna i Japan förenades för att bilda det japanska rådet mot atom- och vätebombar (Gensuikyo) 1954, vilket krävde en fullständig och total förstörelse av alla kärnvapen. Det primära målet var att förhindra att någon annan nation upplever en katastrof som det som ägde rum i Hiroshima och Nagasaki. Detta råd finns fortfarande idag och fortsätter att samla in underskrifter och framställa FN för att anta ett omfattande fördrag om kärnvapenavrustning.

En annan av de första organisationerna som mobiliserade mot kärnvapen var den brittiska kampanjen för kärnvapenavrustning, för vilken den ikoniska fredsskylten ursprungligen utformades. Denna organisation organiserade den första Aldermaston mars 1958 i Storbritannien, som visade den populära allmänhetens önskan om nedrustning.

Kvinnor i USA ledde protesterna mot kvinnors strejk för fred 1961, där över 50 000 kvinnor marscherade i städer över hela landet. Politikarna och förhandlarna som diskuterade internationell kärnkraftspolitik var främst manliga och kvinnomarschen försökte få fler kvinnors röster till frågan. Det gav också en plattform för stigande aktivister, till exempel Nobels fredspris nominerade Cora Weiss.

Svar på nedrustningsrörelsen

Som ett resultat av rörelsen undertecknade nationerna en mängd internationella fördrag och avtal för att antingen bromsa eller stoppa användningen och generationen av kärnvapen. Först, 1970, trädde kärnenergifördraget om spridning i kraft. Detta avtal gör det möjligt för de fem länderna med kärnvapen (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina) att behålla enheterna, men inte att handla med dem till icke-kärnkraftsstater. Dessutom kan icke-kärnkraftsstater som undertecknar fördraget inte utveckla egna kärnkraftsprogram. Nationerna kan emellertid dra sig tillbaka, som Nordkorea gjorde 2003, för att fortsätta utveckla dessa vapen.

Utöver de i stort sett internationella fördragen är kärnvapenavrustning också riktad mot specifika länder. Fördraget om strategisk vapenbegränsning (SALT) och fördraget om strategiskt vapenreduktion (START) trädde i kraft 1969 respektive 1991. Dessa avtal mellan Förenta staterna och Sovjetunionen hjälpte till att avsluta vapenkappet mellan de två nationerna under det kalla kriget.

Nästa landmärkesavtal var det gemensamma omfattande avtalet om Irans kärnkraftsprogram, även känt som Iran Nuclear Deal. Detta hindrar Iran från att använda sina förmågor för att utveckla kärnvapen. I maj 2018 uppgav emellertid president Trump att USA kommer att dra sig ur avtalet.

Aktivism idag

Sedan Hiroshima- och Nagasaki-incidenterna har varken en atom- eller en vätebomb använts i en attack. Kärnkraftsnedrustningsrörelsen är emellertid fortfarande aktiv eftersom en mängd olika nationer fortfarande besitter och har hotat att använda kärnkraftsförmågor.

Den Schweizbaserade internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen (ICAN) fick Nobels fredspris 2017 för framgångsrikt framställning av FN för att anta ett multilateralt nedrustningsfördrag (fördraget om förbud mot kärnvapen). Fördraget är deras landmärkning. Den strävar efter att snabba ned nedrustningstakten, eftersom tidigare fördrag tillät nationer att avskräcka i sin egen takt.

Dessutom har den Parisbaserade organisationen Global Zero utvecklat handlingsplaner för att minska världsutgifterna för kärnvapen och fasa dem helt ut 2030. Organisationen håller konferenser, inrättar universitetscentrum och sponsrar dokumentärer för att få stöd för nedrustning.

Argument till förmån för kärnvapennedrustning

Utöver de allmänna önskningarna om fred finns det tre viktiga argument för internationell nedrustning.