Det mycket gamla, mycket vanliga franska idiomatiska uttrycket C'est la vie, uttalas säga la vee, har varit runt om i världen och tillbaka som en grundpelare i dussintals kulturer. I Frankrike används det fortfarande i samma mening som alltid, som ett slags begränsad, något fatalistisk klagom att det är så livet är och det finns inte mycket du kan göra åt det. Det verkar naturligt att detta uttryck ofta sägs med en axelryckning och en förvirrad, men betenad panna.
På engelska översätts det till "That's life" och "Such is life". En vulgär slangekvivalent på engelska skulle vara "Sh-- händer."
Fransmännen C'est la vie, förvånande,föredras i icke-franska kulturer, och C'est la vie används mycket mer på engelska än på franska. Men till skillnad från många uttryck som engelsktalande har lånat från franska, är betydelsen densamma på båda språken. C'est la vie, även på engelska, är ett sorgligt, chaplinskt erkännande av att något mindre än ideal måste accepteras eftersom det är precis som livet är.
Här är ett utbyte som belyser fatalismen i detta uttryck:
C'est la guerre > Det är krig.
C'est la vie, c'est la guerre, c'est la pomme de terre. > "Det är livet, det är krig, det är potatisen." (Endast engelsktalande använder detta konstiga ordstäv.)
På franska, C'est la vie kan också användas icke-fatalistiskt. Som sådan ligger tonvikten på presentativet c'est införande livet och idén att vi pratar om något som är väsentligt för livet eller ett visst sätt att leva, som i:
L'eau, c'est la vie. > Vatten är liv.
C'est la vie de famille qui me manque. > Det är familjelivet som jag saknar.
Vivre dans le besoin, c'est la vie d'artiste. > Att leva i fattigdom är en konstnärs liv.
C'est la vie de château (pourvu que ça dure). > Detta är det goda livet. Lev det upp (medan det varar).
C'est la belle vie ! > Detta är livet!
La vie est dure ! > Livet är svårt!
C'est la bonne. > Det är rätt.
C'est la Bérézina. > Det är bittert nederlag / en förlorad sak.